Aftonbladet – 4 mars 1870, sida 2

Kl. half nio följande morgon gingo vi ned till frukosten, Emily i en morgonrock af hvitt parkum, kring lifvet tillknuten med ett högrödt snöre — hela drägten högst olämplig för årstiden. Lady Chandos och hennes son väntade oss redan vid bordet. Väggarne i eksalen voro boiserade, ömsom med ljus ek och ömsom med rika träsniderier samt prydda med förgyllningar; det hela högst vackert och ovanligt i sitt slag. Taket var hvitt, inom en karnis af rikt förgyldt träsnideri; den höga spegeln öfver spiseln var omsluten af en konstnärligt skuren ekram i samma stil som väggarne och en sluttande girandole midt emot fönsterna, i hvars konvexa glas gräsplan och trädpartier återspeglade sig. Den stora kronan i taket och Jjusarmarna vid spiseln och på girandolen voro starkt förgylda. Rummet var mycket behagligt, det märkte jag nu på morgonen, då jag kom in. De ekbruna sidendraperierna med iväfda guldblommor voro dragna från fönsterna, hvilka stodo öppna för den friska, ljufliga morgonluften. TI spiseln, midt emot dörren, brann en munter brasa och midt på golfvet stod frukostbordet med sitt snöhvita duktyg, en servis af äkta, måladt porslin och en mängd lysande silfverpjeser. Sköna ländstolar, en soffa vid väggen, allt hade lika klädsel, ekbrunt och guld. Ett piano, andra stolar, bord och prydnader funnos äfven och mattan kändes för foten som den mjukaste massa. Det är väl möjligt att stränga granskare skulle klandrat den arkitektoniska stilen i detta rum; hvad jag vet, är att det egde ett förtrollande behag. Kläda alldeles som dagen förut — och jag fann snart att det var hennes beständiga drägt — satt lady Chandos så, att hon vände ryggen åt fönstret, hennes son midt emot,