Aftonbladet – 3 mars 1870, sida 2

eksalen längs hela huset, och ifrån den gingo dörrar. till de många mottagningsrummen, deribland äfven till mr Chandos eget förmak. En gång vid korridorens motsatta ända ledde äfven till rummen åt baksidan, men hade blifvit stängd, och nu fanns ingen kommunikation mellan bottenvåningen och flyglarna direkte. Dörrarna från förstugan till trappan och domestikrummen stodo ofta öppna om dagarne. Lady Chandos satt oftast i vestra flygeln; hon syntes tycka om att vara ensam. Och härmed anser jag mig hafva lemnat en tillfyllestgörande beskrifning på boningshuset, — en beskrifning, hvars omständlighet icke saknar grund. Hill förde mig med sig upp för trappan. Det hade blifvit afgjordt, att jag skulle boi blå gästrummet. Trappan slutade i en bred plan; till höger hade jag biblioteket och östra flygeln, till venster; sträckte sig det långa galleriet. Hill gick förbi två dörrar och öppnade den tredje, som förde in i blå gästrammet. Detta var synbarligen allsicke afsedt för att emottaga någon gäst just nu; alla möbler voro öfverhöljda med rena lakan, utom de rika, blå fönsterdraperierna. Madame de Mellissie hade rummet nästintill; jag kunde höra henne tala med sin mor derinne. Hill såg sig omkring och mumlade med missnöjd ton: — Usch! jag trodde att rummet sattesi ordning i går, jemte de andra, det sade jag mylady, men aldrig göra de något ordentligt! Var god kom med, miss. Om pi vill vänta blott några minuter, skall jag ställa alt i ordning. S Hon gick tillbaka några steg i galleriet, öppnade första dörren som vi hade passerat och bad mig stiga in, Rummet var icke stort, men mycket vackert; fönsterdraperier och sävggardiner af ljus sits, kantade med