Aftonbladet – 3 mars 1870, sida 2

nanhang och företer sådana brister i afsende på uppfattning och instudering, att det tan tvifvel skulle vara den grymmaste toryr, hvartill man kunde döma kompositören, om han nödgades vara vitne till den bevandling hansistycke sålunda undergår. Titelollen utföres på Södra teatern af hr Theerström, som med det artistiska förstånd ch den finess, som utmärka denne skådepelare, både i spel och sång återger den laserade Naboben, som i sin ötvermättnad vå de njutningar, som makten och rikedomen skänka, önskar sig odödlighet, d..v. s. icke len, som vinnes genom stora och ädla handingar och väldiga bedrifter, utan en sådan som skall bli följden af det lifselixir, som hans lifmedikus vid lifvets förlust befalles att tillaga. Hr Gardt vid Mindre teatern synes deremot i och för typen af en indisk sjelfberrskare ha gjort studier på Brunkebergstorg eller i Barkarby hållstuga under den gamla goda tiden. Fru de Wahl, såsom Rajahns favoritgemål, gör ett särdeles fördelaktigt intryck; hon är visst icke öfverlägsen fröken Söderberg, som på Mindre teatern utför samma roll, i röst eller talang såsom sångerska; men här uppenbarar sig inflytandet af den sorgfälliga instuderingen under insigtsfull ledning, hvarigenom sången får sitt rätta uttryck och hela uppträdandet mera säkerhet och applomb. Fru Hodell förstår att, utan öfverdrifter, ge lif, färg och karakteristik åt svärmodrens, prinse:san Wiziapurs roll, då denna deremot på Mindre teatern blir -en obetydlighet, hvarigenom furstens fruktan för hennes odödlighet der synes föga motiverad. I läkarens parti har hr Brundin tillfälle att med sina falsettoner göra nästan samma öfverraskande och komiska effekt som i Theblomma, då deremot hr Hafgren endast mäktar ge en svag antydning härom. Alla de öfriga rollerna äro på Södra teatern bättre besatta, körerna bättre inöfvade; hela uppsättningen är ojemförligt bättre, om man undantager en vacker fonddekoration, hvilken var det enda, som å Mindre teatern tillvann sig bifall. Såsom förpjeser gåfvos i går på Södra teatern två nya stycken: En orolig natt, en rätt lustig farce i en akt, svenskt original af —m, hvari recettagaren hr Lindström spelade en hufvudroll och skördade lifligt bifall, samt Hönan och hennes kycklingar, en fransk komedi i 2 akter, till en del behandlande samma ämne som Björnstjerne Björnsons De Nygiftan. Vi skola närmare omtala dessa båda stycken i sammanhang med åtskilliga andra nyheter.