Aftonbladet – 1 mars 1870, sida 2

vet i sanning ej hvart vi skola taga vägen — om vi slå oss ned på någon afsides ort i Tyskland, Skotland eller i Wales, der man kan draga sig fram för billigt pris. Jag finner det högst besynnerligt att sådana män som kallblodigt ruinera sin familj, få behåila litvet. Men för att nu återkomma till edra angelägenheter, huru skola vi kunna skaffa er en ny plats? Torde hända madame de Mellissid kan gifva ett förslag; jag tror nog att hon skulle vilja bjelpa mig, om jag blott fick tillfälle att tala med henne. Ni kan gå och göra henne ett besök denna dag, svarade mrs Paller. Min kammarjungfru skall få följa er. Tänk inte på de afbrutna lektionerna; jag tycker nästan det vore bättre om mina döttrar inte erhöllo någon bildning alls, sedan de kommit i så bedröfliga lefnadsvilkor. Jag afvaktade icke en förnyad tillåtelse att gå. Hela den förflutna natten hade jag hållits vaken af tanken att Emily de Mellissie nog skulle kunna förhjelpa mig till en ny kondition. Hon hade förnäma relationer i England, hon umgicks i Paris i den bästa sällskapskrets och hon var godbjertad afnaturen. Vid middagstiden begaf jag mig till gamla madame de Mellissigs hotell — som det kallades — ty hennes son och sonhustru bodde hos henne. Emily var hemma och hennes salong var full at eleganta herrar och damer, som kommit på förmiddagsvisit. Hon gaf mig en förvånad blick, helsade mig välkommen med en viss afmätt artighet — åtminstone föreföll det mig så — anvisade mig en stol och bad mig vänta. Trodde hon kanske att jag var nog förmäten att vilja tränga mig in i hennes förnäma umgängeskrets? Jag satte mig och väntade tyst och tåligt, tills