Aftonbladet – 28 februari 1870, sida 3

RIKSDAGEN. Lördagens sammanträden. Första kammaren Under den diskussion som, uppstod om lagutskottets utlåtande -n:r 9, angående: förändrade stadganden för deltagande ;i Byggnadaf tingshus och häradsfängelse, yrkade hr Möller, hr Nordström, frih. Sprengtorten, hr Tornerhjelm, frih. Stjernblad, grefve . Mörner och hr v. Koch afslag:å utskottets förslag. Då ansågodetsamma innebära ett angrepp på eganderätten, emedan det går ut på att utjemna skilnaden mellan privilegierad och oprivilegierad ; jord. utan -aflösning. Äfven. de önskade ett utjemnande och ville att jorden skulle befrias från sådana bördor, man ansågo den enda rätta vägen dertill vara den, att innehafvarne löste sig från dem. Så har man gjort i andra länder. Dessa onera äro att anse som en vid jorden häftande skuld. Den som öfvertagit jorden med denna skuld har icke att klaga öfver att han måste betala räntan, och att tvinga andra att öfvertaga-en del deraf skulle vara en rättskränkning. He Nordström ansåg för öfrigt, att om blott en sådan aflösning först sker, så att den privilegierade jordens rätt icke trädes för nära, är det alldelesi-sin ordning, att ifrågavarande byggnadsskyldighet öfverflyttas på staten; ty byggandet af tingshus och häradsfängelser är en statsangelägenhet, icke en .kommunalangelägenhet. Tingsmenigheternas nuvarande Pyggnadssky dighet härleder sig från den tid, då häradet var: ett särSkildt skyddsoch försvarsförbund, en liten stat för. sig: — Såsom exempel på, huru man i andra länder går till väga vid. aflösandet af sådana på jordegendomen hvilande skyldigheter, anförde talaren förhållandet med Englands copyholders. Frih. Sprengtporten kallade lagutskottets sätt att vilja lösa frågan ett afhuggånde af den gordiska knuten med alexanderssvärdet. Hr Tornerjelm anmärkte, att detta icke är första gången manförsöker plocka blommornaaf. eganderätten, den ena: efter den andray-tilldess man slutligen -tagit alltsammans. De som framkomma med förslag sådana som detta respektera visserligen: eganderätten i orden. Huru pass myc: ket de respektera den i sak; visar sig af det hot de låtit undfalla sig;att om man ickejemkar med sig i tid, kan det blifva försent. Det kan nog vara bra att jemka, men det duger inte att jemka på andras -bekostnad och mot deras vilja. Det är -inte riktigt grannlaga att vilja uppdraga åt regeringen utarbetandet af förslag, som kränka eganderätten. .Sådana förslag;leda alltid till oro inom samhället: Första kammaren skall göra regeringen en stor tjehst gehom att afslå lJagut: skottets.-betänkande? Det:ligger en hund begrafven derunder, hvadan talaren yrkade på tvärt afslag. oe Grefve 0. Mörner förklarade att han skulle gå in. på. förslaget, i fall det icke vore fråga om någonting annat-än tingshus och häradsfängelser. Men det gäller någonting vida mera. Man känner sig för för att försöka hur långt man kan gå i denna riktning. I de Hr vy. Koch moägaf att förslaget rörde en-småsak. Men just i sådana småsaker bör man hålla i sig, när det gäller en princip. Hvarje förslag som går ut på att nagga på -den privilegierade jordens rätt skall--blifva afslageti första kammaren, Det kan visserligen icke våra någon fara i att vår välsinnade regering tär saken: om hand, men det måste ske på helt andra grunder. Mån borde göra en värdering af detta, onus för en tidrymd af t. ex. 10-eller 20 år och bestämma lösen efter medeltalet. Hrr v. Gegerfelt, v. Geijer, Ekenman,.. Lagerstråle och Asplund yrkade bifall. De framhöllohufvudsakligen, att då med en stigande civilisationauspråken på ; ifrågavarande. byggnader ständigt växa, vore .det obilligt att låta då hemman, på hvilka byggnadsskyldigheten af ålder hvilat, fortfarande ensamma fullgöra densamma, samt att, om den föreslagna, nya. domstolsorganisationen med thy åtföljande sammanslagning af flere tingslag går igenom, det blir ännu orimligare att låta. innehafvarne af nämnda hemman ensamma bekosta de nya, mera dyrbara tingshus som då blifva nödvändiga, Den sistnämnde hänvisade derjemte på de politiska svårigheter som skulle möta vid en aflösning af detta onus: Ensådanaflösning kan :ega rum. med besvär som återkomma hvart år, men icke gerna med sådana som-tingshusbyggnad: Talaren-kunde icke inse: huru en jemkning. till åstadkommande af större billighet kunde ske utan någon uppoffring på den andra sidan. Icke heller kunde han dela :den uppfattningen, att de onera Bom kommit att hvila på vissa hemman måste stanna hos dem till. domedag. Betänkandet förkastades:med 77 röster mot 20 Lagutskottets betänkande n:r 10, angående öfverflyttandet af Byggnadsskyldigheten å prestboställen från församlingen till boställsinnehafvaren mot förhöjning af lönen, förordades af Hrr v. Gegerfelt, O. Mörner och Ekenman. De ansågo att en liten tillökning i pastors lön skulle blifva mindre betubgande för församlingarna än den tidtals återkommande byggnadsskyldigheten, och att genom denna förärdring mången anledning till missnöje och tvist mellan församling och prest skulle förekommas. Den förstnämnde anmärkte, att det närvarande stadgandet, att församnilingen skall bygga, men presten sjelf reparera saknar rationel grund. Man kan icke uppdraga någon bestämd: gräns mellan nybyggnad och repäråtion. Hrr v. Geijer, Nordström, H. Wachtmeister och Berg yrkade afsalag, emedan byggnadsskyldigheten skulle blifva alltför betungande för pastor, och förändringen icke heller skulle lända församlingarna till någon egentlig nytta. Den sisthämnde föreslog en i hans tanke bättre lösning af) frågan, nemligenatt församlingen skulle lemna årligt bidrag till en byggnadskassa hvarigenom kostnaden blefve fördelad på hvart År i stället för att stundom komma på en gång. IR