Aftonbladet – 26 februari 1870, sida 2

att neka. Vi kunna oförbehållsamt på dem använda Tegners ord: Hvar stodo vi, om de ej varit till. Men denna verkan är alldeles olik den, som skulle följa af ett universitet i hufvudstaden, hvars hufvudsakliga tendens blefve en helt annan, både genom sin tillämnade organisationsplan och genom det samhälle, i och på hvilket det närmast influerade. Och dessutom: Upsala ligger visst nära; men bland Stockholms 130,000 invånare finnes dock en betydlig mängd vetgiriga personer, som af yttre skäl aldrig kunna komma till Upsala-för att studera, men som genom verkliga studier skulle kunna draga stor, rent praktisk nytta af ett universitet i Stockholm — och en annan stor mängd, ja ännu större, som skulle omedvetet, men djupt gagnas af dess etiska och kultur-verkan. Det må låta höra sig, säger man; men de andra universiteten och framförallt Upsala skulle lida derpå. Detta påstående är icke sannt. Lund kan omöjligt lida deraf, ty det är det södra Sveriges, företrädesvis Skånes och Blekinges, universitet, hvilket der upptyller sin bestämmelse och utan tvifvel skall lika litet lida genom upprättandet af ett nytt universitet i Stockholm, som det skall blifva flytttadt till Göteborg, en sak som från det hållet flera gänger varit uttalad. Hvad angår Upsala, så hafva vi hört flere af dess nuvarande lärare uttala den öfvertygelsen, att ett universitet i Stockholm skulle i väsentlig mån vara en räddning för Upsala, derigenom att det myckna examinerandet, som nu tynger på detta universitets flesta lärare, skulle genom ett nytt universitets tillkomst bättre fördelas och åt Upsala derigenom beredas större frihet till rent vetenskapligt arbete. Täflan med ett ungt Stockholmsuniversitet blefve säkerligen aldrig farlig; minnet af fordom, fullständigheten och styrkan, rikedomen på donationer äro, om de vårdas, säkra och alltid verkande medel, ej blott till bestånd, utan till förkofran. Dessutom blefve högskolan i Stockholm just genom sin förut antydda tendens, genom sin ställning såsom icke-statsinstitution och genom den underordnade betydelse, hon skulle gifva åt sin verksamhet för den speciella embetsmannabildningen och statsexamina, i sjelfva verket icke någon egentlig medtäflare — i annat än i vetenskaplighet. Täflan deruti måste blifva en vinst för båda och för -— mi a Aa eg fr 2 od landet, det blefve en ädel strid, icke till den enas undergång utan till begges utveckling. Ett nytt universitet utom de två förut befintliga behöfs icke, säger man vidare. Jo, svara vi, det behöts för det speciela inflytande, hvilket det nya universitetet genom sitt läge skulle komma att ega för den allmänna kulturen i landet; det behöfs för Stockholm och derigenom för landet i dess helhet. Genom dess inrättande fylles en stor lucka. De svenska universiteten hade i sin början, liksom de kontinentala äfven då, OrIford och Cambridge ännu, ett stort antal lärjungar, vida större än nu. Men studenterna kommo dit icke för examensstudier och kursläsning, såsom nu pluraliteten, utan för inhemtandet af humanistisk och statsmannabildning. För dennas spridande till stora mängder sakna de båda universiteten rum och tid; den sidan af folkets behof kan den tillernade högskolan tylla derigenom, att hon ligger i hufvudstaden; och för denna behöfs hon, nu och framgent. Om man måste erkänna detta, och att denna uppfattning alldeles utplånar faran af Ttäflan för de andra universiteten, så invänIder man dock, att ett sådant universitet, icke I kontrolleradt af och icke tillhörande staten, är fotadt på en oriktig princip; det kan alIdrig få examensrätt af staten; utan denna kan det icke existera, så framt det icke vill Isegla med opinionsvindarna, i så fall blir dess larbete att fortplanta de samhällsomstörtande lärorna, det blir en revolutionsfabrik. — Vi Ihafva verkligen hört detta framställas på I fullt allvar och derföre inlåta vi oss på dess I besvarande. Vi medgifva, att ett universitet utan statsbidrag i vårt land är en skriande anomali, Ity hos oss skall staten göra allt, de enskilda Iså litet som möjligt. Men hjelp dig sjelf och Gud skall hjelpa dig, är en handlingskraftig tanke, och sjelfverksamhet är en protestantisk och germanisk id6 lika väl som I sjelfstyrelse och decentralisation. I England äro alla universitet mer och mindre enskilda stiftelser, hvarföre skulle icke då ett sådant få uppstå i det till folk, språk och idöer så lära beslägtade Sverige? Ett sådant har den stora fördelen att icke kunna tvingas af statens tryck och kommando, det får ha sitt ändamål i sig, hvilket för vetenskapens fria l utveckling är af stor vigt. Visserligen kommenderas icke våra nuvarande universitet i Iringaste mån af staten; men de få af sitt samband med denna påtryckningen af ett ändamål utom dem, hvilket icke verkar gynnI samt. Hvad det beträffar, att staten icke skulle kontrollera ett sådant universitet, så är det till en viss grad sannt; men det har sin rätta och en vida verksammare kontroll i föräldrar, målsmän och lärjungar; och då staten erkänner universitetet, ger det examensrätt, så måste åtminstone med afseende på statens ändamål -och behof en kontroll gifvas. Vi sade då, icke om, ty är universitetet väl skött, så måste förr eller senare, 1 konse— af undervisningens frihet och h -4 YES räfp nn varje medbor,Rares oafvisliga rätt att skaffa sig vetande