Aftonbladet – 26 februari 1870, sida 2

om ÖÖ pbk mmm mm Mm mm nn samhällslifvet än herr och fru Palers; att den sistoämnde alldeles icke var och aldrig kunde blifva ett grannlaga, hyggligt och fint bildadt fruntimmer, Men efter en kort besinping förmådde det sunda förnuftet jaga bort dessa dåraktiga tankar och i stället invifva mig ett fast beslut att aldrig mera Anyo så förgå mig. Från den stunden satte jag mig modigt in i min ställning: den undfallande, beroende, ödmjuka guvernantens, Men hvilket lif af möda och arbete jag hade påtagit mig! och — 0, mina lysande drömmar om Paris! hvart togo de vägen? Min läsare har måhända glömt att de hade lockat mig med sitt fagra skimmer? Jag hade icke glömt dem. Ett bedrägligt hopp är alltid ljufvast. Då jag tillbragt tre månader hos mrs Paler, hade jag ännu ej varit längre i Paris, än till Champs Elystes. Utom att vi hvar söndags morgon, i täckt vagn åkte till enoelska ambassadens kapell, såg jag alls intet af Paris. Om gatorna varit af kristall, springbrunnarna af malakit, husen belagda med guldplåt — jag hade icke fått skåda en skymt af all denna herrlighet, och jag är nästan färdig att tro min lifliga inbillningskraft hafva målat en så lysande bild af gerldsstaden, Åt mig skänkte den likväl ine fn glädje, inga förtjusande promenader; mina agar voro ett ständigt ansträngande arbete, Det är ej min afsigt att orättvist beklaga mig öfver min plats hos mrs Paler. Dethar olifvit en sed — jag ville nästan säga: en vurm under de sista åren att skildra de sorgig öden, den dåliga behandling gnvernanter å lida, och likväl är jag förvissad derom, utt ifall frågan behandlades från den andra idan skulle man snart inse att husmödrar ch elever hafva lika mycket obehag att lida ff guvernanterna. Det finnes goda platser, iksöm dåliga; det finns förträffliga guvernaper, liksom odugliga. Noga betänkt, torde let goda och onda stå i ungerfärlig jemnvigt vå båga sidorna. Jag blef väl behandlad 108 mr Paler; hade ett väl försedt berd ich en kammarjungfru för min och de