Aftonbladet – 26 februari 1870, sida 2

vän till miss Barlieu, madame Bernadotte var min reskamrat. ,ynodt; jag hoppas att ni skall trifva här. : Jag tackar er; jag vill hoppas detsamma. Men, hör på, jag vill gifva er ett råd Laga att ni genast från början sätter er respekt hos barnen, annars gör ni det aldrig De äro allesammans obändiga yrhättor. Intet vidare blef yttradt. Ingen hade bed mig sitta och jag ansåg den inträdande tyst naden som en vink åt mig att gå. Inna jag hade hunnit långt kom en domestik ifat mig och bad mig återvända. Mrs Paler sat då ensam, rak och högtidlig att påse: Miss Hereford, ni är uppfostrad i enslig het — för det mesta i pensioner, har således som jag förmodar föga kännedom om konvenansens och sällskapsliivets fordringar Tag ej illa, om jag upplyser er rörande er punkt hvaruti ni telat, säkerligen ej af bris på skyldig aktning, men af okunnighet. Hvad ondt hade jag gjort? Naturligtvi yttrade jag mig vara tacksam för de rättel ser hon behagade göra mig. Ni är en guvernant; har således antagi en beroende plats i mitt hus, — icke så? Jo, visserligen, svarade jag, inom mig undrande hvarthon ville komma. Nåväl; glöm då aldrig att iakttaga der vissa grad af respekt ni är skyldig såväl mig sjelf, som min man. Jag fordrar för inger del af er samma underdånighet som af tjenstfolket, det ber jag er noga märka; men de gifves en medelväg — en medelväg, miss Hereford. För er ärg jag och mr Paler henne: nåd och sir; jag anhåller att ni alltid så må tilltala oss. Jag neg och gick med blygselns rodnac på mina kinder. Detta var min första lexs i beroendets skola, Men mrs Paler hade rät och hvad jag blygdes öfver, var att jag hade glömt, att jag blott var en guvernant. Jag vill gymeljer tid icke påstå ett detta var dej första ögonblickets iitryck; en falsk stolthet hviskade inom mig att jag var af äde börd, att min slägt stod vida högre inom