Om en högskola i hutvudstaden. (Ur Stockholms Dagblad.) För någon tid sedan omtalade vi den soirå Stockholms Arbetareförening anstält till förmån för det blifvande universitetet härstädes; vi hafva nu fått oss meddeladt, att denna soirå i nettobehållning inbragte 100 rdr 35 öre, hvilka blifvit till högskoleföreningen aflemnade. Det är visserligen icke något betydande bidrag om man afser samman, men det har en ganska stor betydelse, om man deri ser ett faktiskt bevis derpå, att äfven hufvudstadens arbetare äro genomträngda af öfvertygelsen om en högskolas nödvändighet och nytta härstädes. Detta ger oss anledning att återkomma till högskolefrågan, hvilken af de många vigtiga riksdagsförhandlingarne varit något trängd i bakgrunden. Några starka spår af högskoleföreningens verksamhet äro ännu icke offentliggjorda; men vi veta, att insamlingen fortgår, att blott ett par teckningslistor återkommit, att tillställningar till förmån för grundfonden förberedas, och att för det stora målet verkas visserligen stilla, men ihärdigt och säkert. -Saken måste ock nödvändigt hafva framgång, såsom alla stora kulturfrågor, och den nyss inom riksdagen lyckligt atslutade är blott ett ytterligare skäl att vänta seger äfven för aniversitetsfrågan. Men hon synes icke gå så fort som önskligt vore, och märkvärdigt nog hör man af personer inom alla klasser, ja äfven inom de allra högsta framställas de mest bizarra obotfärdigas förhinder, såsom motiv för deras bristande intresse. Den enskilda vederläggninen af dessa, huru gagnande och nödvändig an än är, förslår dock -icke; han hinner icke fram till alla, icke ens till de flesta. Pressen måste arbeta med, och vi tillåta oss derföre några ord i den vigtiga saken. Fastän inbjudarne till bildandet af högskolan i ganska klara ord adagalade lämpligheten af hennes föriaggande nar, unGas dock ännu personer, som uppgifva sig ogilla ett iniversitet i Stockholm. Det är icke rätta