Aftonbladet – 22 februari 1870, sida 3

färdig, eller vi blefvo färdiga för den. Hvad ondt var deri? Du har inte rapporterat den stora händelsen, Anna Hereford? nJag har ej nämnt den åt någon. Nej, jag var säker derpå; det är allt vår nya, älskvärda lärarinna. Hon misshagade mig straxt från början; — jag skallgöra henne all förtret som jag förmår under mina engelska lektioner. En sådan dårskap att engagera en dylik flickunge som guvernant; — hon är ju nästan bara barnet; jag skulle kunna undervisa henne! Och vacker är hon inte heller — endast obehaglig. Jag skulle tro att måmsellerna Barlieus blefvo öfverraskade vid hennes åsyn, inföll Ellen Rosser. M:lle Annette frågade henne i morgse om hon verkligen var tjuguett år; hon måste således ha gifvit sig denna ålder i bref till dem., Efter ett par dagar erhöll Emily, Chandös bref från hemmet. Lady Chandos hade upptäckt att sammetsmantiljen genom någon oförklarlig försummelse aldrig blifvit inpackad; den skulle snart skickas till Nulle. De Mellissids stannade fortfarande i staden. Madame de Mellissie, modren, som till sin härkomst var engelska, hade i ungdomen varit förtrolig vän med lady Chandos; de voro ännu vänligt bekanta. Hennes son och enda barn, Afred de Mellissie, numera hufvudman för ätten, tycktes icke ega någon annan sysselsättning här i lifvet än att beundra Emily Chandos. Man gjorde sina kommentarier deröfver i skolan. Det kan aldrig blifva något deraf,, yttrade flickorna sinsemellan. Han är ju bara en fransman af en comme—ca familj och bon är miss Chandos af Chandos Och såsom miss Chandos af Chandos fann jag det ej så litet underligt att hon:var i den fransyska skolam Ingalunda för att den