Aftonbladet – 22 februari 1870, sida 3

Ur ett enskildt bref från Frankrike. Cannes den 8 Febr. Mitt förra bref härifrån var så kort, at jag nu vill ,skrifva något fullständigare or min resa. Öfverfarten till Läbeck i en svå Oktorberstorm ökade mitt hjertlidande oc smärtorna stegrades genom skakningen p jernvägen till Paris. Der nödgades jag till bringa fem dagar sängliggande innan ja kunde besöka doktor C., som har bröstsjuk domar till sin inkomstbringande specialitet Jag insläpptes i hans charmant möblerad salong af en livreklädd slyngel, som brutal afvisade en äldre, men tarfligt klädd man troligen emedan dennes yttre antydde, at han ej kundeerlägga minimihonorariet, 25 fr I salongen fanns före mig en rik samling a patienter. Vi mönstrade hvarandra nyfiket och anställde jemförelser, förmodar jag. Ei fem personer stark engelsk familj hade in kräktat soffan och tre fåtöljer. Mr Beef stek, eller hvad han nu hette, hade inkräktat en stol, på hvilken han obesväradt anbringade sina långa ben, och till förströelse läste han en engelsk tidning. Hela familjer hade en synbar anstrykning af glåmighet, — och när deras tur kom att inträda i der eskulapiska helgedomen intågade hela herrskapet, herrn, frun, två döttrar och en son Mer än en halftimma, för oss andra en evighet, stannade de inne; afrecepterade kommo de ut, och ledsagades af doktor C. till dörren. cDen attentionen betyder minst 300 francs, sade min granne, en liten liflig fransyska, som var den piggaste i hela församlingen. Ändtligen blef det min tur. D:r C. mottog mig artigt. Det till honom från min svenske läkare medförda bref, mottog han; men läsningen af detsamma gjorde honom besvär. Ett lätt leende flög öfver hans ansigte. Var kanske franskan lite skandinavisk, frågade jag mig sjelf. Han undersökt: mitt bröst och mitt hjertas rörelse, och skret ett recept, som inneböll precist samma medicin som flera gånger expedierats från apoteket Lejonet på Regeringsgatan. Ni bör tillbringa viotern i Nizza, sade han, och ej appehålla er länge i Pariso — Jag bugade mig och gick med 30 francs mindre i kassan. Dagen efter satt jag återigen på jernvägen söderut; men måste göra korta dagsresor, ty kupernas hoppande rörelser ökade mina plågor. På tredje dagen fick jag plats i en kupå jemte en rysk familj, en äldre herre och hans fru samt två unga damer. Han ramtog en cigarr, betraktade vexelvis den och mig, och frågade slutligen: besväras ni at cigarrök? Nej, svarade jag, Besvära er ej för min skuld,, och så var bekantskapen gjord. Tobaksröken uppretade min hosta, men aldrig har dock en cigarr beredt mig så mycket nöje, ty utan den hade jag kanske pj kommit hit, Den ryska familjen var från Moskva på väg till Cannes, för att der tillringa vintern — d. v. 8. den qvinliga delen af familjen, ty professor S—w skulle snart itervända till Paris, för att studera kemi. Han är lärare vid en stor undervisningsanstalt i Moskva, men emedan han vid den jenstgjort i fem år, så är han berättigad till tt års tjenstledighet, och för att idka stulier i utlandet uppbär han jemte sin lön, omkring 10,000 francs, ett lika högt belopp såsom stipendium under vistelsen i Frankike, Han har tillbringat en vinter i Cannes örr såsom mentor för en ung ryss, och ;medan frun är sjuklig, så skola denu dröja ler till i Maj. Denna familj omfattade mig senast med så mycken välvilja, att jag slog besöket i Nizza ur hågen, och följde dem til Cannes. De trenne första dagarne bodde vi på ett hotell. Men professor S. ville nödvändigt yra ett privat logis för sin familj, och jag räknades äfven till den. Han är en lika bildad som praktisk man, och snart erhöllo vi en förträfflig bostad med herrlig utsigt, tillträde till en trädgård, som visserigen kunde vara lummigare, men som i alla all sådan den är ökar vår trefnad. Familjen S. bebor fyra rum på nedra boten, jag ett litet i öfra våniogen på gafveln, lit jag klifver upp på en trappa af mycket orimitiv konstruktion. I förbigående vill ag nämna för den, som sköter: mina affärer emma, att mina utgifter här för logis, kost ch tvätt gå till 350 francs i månaden. Är let för dyrt? I den summan ingår äfven 1elsovården, hvarom mera längre fram. Jag lar bestämdt blifvit friskare här och tror utt jag får lefva, hvilket jag nu gerna vill. ör denna lefnadslust har jag att tacka den ler cigarren, familjen S., Medelhafvets balamiska luft, Cannes och dess barrträd. Vi ha redan gjort små utfärder sedan proessor S. återvände till Paris. Vi ha besökt Vizza, Monaco och Hyeres, som alla ha vackare belägenhet, men vi föredraga ändå Canes. Dertill är orsaken den, att på Cannes ar engelsmännen tryckt en prägel af hemreflig anordning, som är intalande för oss ordboer. Det är en ren tillfällighet, som ifvit Cannes det rykte, som det nu har. nda till 1834 besöktes den lilla staden af nga turister. Då utbröt koleran i mellersta juropa just vid den tid af året, när Enginde aristokrati lemnade sin dimmiga ö. för.