Aftonbladet – 22 februari 1870, sida 3

Diskussionen om valbarhet till riksdagmän för andra än bekännare af kristenprotestantisk lära. Diskussionen om det rörande detta ännu hvilande förslaget till ändring af 26 R. O. öppnades af hr Nordström med den anmärkning, att i denna borde intagas ett stadgande, det naturaHserad utländning för att vara valbar till riksdagsman måste hafva bott i landet ett visst antal år, i enlighet med hvad som redan är stadgadt i Norge och andra länder. Hr Beckman yttrade, att efter den utgång frågan om ändring af 28 R. F. på f. m. fått, var det naturligt att äfven detta förslag skulle blifva antaget. Han ville blott anmärka, att den princip som man vid nämnda grundlagsändring sökt göra gällande, nemligen att främmande trosbekännare icke får ingripa i svenska kyrkans angelägenheter, här blifvit alldeles förbisedd. Alldenstund riksdagen eger att besluta i kyrkliga angelägenheter, borde vid 26 8 R. O. det tillägg göras, att då sådana angelägenheter förekomma, främmande trosbekännare må väl i öfverläggningarne men ej i besluten deltaga. Hr Eydin anmärkte i anledning af den förre talarens yttrande att andra trosförvandter af kristen-protestantisk lära redan haft rättighet att såsom riksdagsmän deltaga i beslut som röra svenska kyrkans angelägenheter. I fråga om embetens besättande med främmande trosbekännare har man funnit nödigt att gifva konungens pröfningsrätt af skickligheten en så Vidsträckt tydning, att dervid äfven kan göras afseende på huruvida de mötas af allmänhetens förtroende. Här äro alla sådana farhågor och försigtighetsmått onödiga, ty sjelfva riksdagsmannaskapet beror ju helt och hället på valmännens förtroende. Förslaget antogs utan votering.