Aftonbladet – 22 februari 1870, sida 3

Andra kammaren. Religionsfrihetsfrågan. (Forts.) Hr Kolmodin. En talare har här börjat sitt anförande med den förklaringen, att han uppträdde icke utan fruktan, om också utan bäfvan. Måhända skulle jag kunna ha skäl att uppträda med en viss bäfvan, då jag tager till orda i en så stor fråga. Denna fråga är visserligen, såsom mycket annat stort, ganska enkel, men den bekämpas med kraft och ifver från åtskilliga håll, der man vet, att insigter finnas och der man bör kunna förutsätta nitälskan för det andliga lifvet. För min del vill jag visst icke såsom fördom betrakta en öfvertygelse, som är motsatt min egen, så snart jag har skäl att antaga densamma vara ärlig och uppriktig, men jag måste känna mig manad att efter måttet af mina krafter bekämpa densamma. Den näst förste talaren som här uppträdt (hr Rundgren) har ur en mängd synpunkter sökt belysa frågan och dervid kommit till det resultatet att förslaget till förändring i 28 regeringsformen icke kan antagas. Jag skulle gerna vilja genmäla honom något, emedan jag just ur de synpunkter som han valt, ser saken i ett helt annat ljus; men jag behöfver dervid så mycket mera ett välvilligt öfverseende, som jag väl har min uppfattning och öfvertygelse ganska klara för mig, men deremot icke kan ha så lätt att finna lämpliga och träffande ord att kläda tankarne i: Den ifrågavarande talaren har ogillande tal: derom, att de som äro anhängare af förslagen