Aftonbladet – 22 februari 1870, sida 2

Article Image
ger med det öfriga landet, så biilea alstånded gefär lika stora utefter båda linierna, så ätt i ; hänssendet ingenting är att fästa sig vid; men någöndöra Äf de båda banorna skall ega förede, så är det Sevallk banän, på hyilken, afstånt till och från Stockholm blir , å 1!7 mil kors; re, allt efter de olika riktningar Sala-banan AD en kan erhålla mellan Sala och Krylbo. Vidkominande åter norra stambanans uppgift att reda utfartsvägar för dei Westmanland, Dalarne h norra Nerike belägna bergölag, 58 behöfver an endast kasta en blick på kartan, för att finna get för de trakter der jernverken äro mest hoide tillsammans. Undersöker man nu hvilka trakter kunna beda sig utfartsvägar till den ena eller andra riktngen för norra stambanan, skall man finna, att n Såla-banan bygges, kän ehdäst Norbergs bergs; g och möjligen vesterbergslagen Graf Arg ytta, men för de öfriga kring Nora, Linde, Ramserg, Kopparberget och Skinnskatteberg belägna ergslag kan det väl icke blifva fråga om att föra ågra varor på jernväg öfver Sala och Upsala till stersjöhamn, titan blefve dessa rika trakter hänisade att uteslutande vända 3ig vesterut, äfven Mm handelsförhållandeha på ahdra sidan Östersjön kulle i en framtid gifva anlednibg till en betydig utförsel åt det hållet. . Bygges norra stambanan deremot öfver Sevalla, å synes tydligen och klart, att icke allenast Norjergs bergslag, utan äfven alla de öfriga redan ippräknade norr och nordvest om Köping—Hultjanan belägna bergslager kunna såsom utfartsväg ill Östersjön begagna Sevallabanan, som blir nära fem mil kortare än öfver Sala, och på hvilken afståndet till Stockholm blir från t. ex. Frövi 4. vil kortare än öfver Hallsberg Och nära 10 mil kortare än till Göteborg. Genom att välja Sevalla-banan har man således beredt för alla dessa bergslag ett tillfälle att; allt efter sig företeende handelsförhållanden, vända sig antivgen till Östersjön eller också till vesterhafvet, hvaremot, ti Sala-banan väljes; högst två af dessa bergslag komma i åtnjutahde af denna förmån. . Den rörelse. som finnes i dessa trakter och hvaraf man bör kunna sluta till den omfattning rörelsen å en jernväg genom eller till desamma bör kunna erhålla, är icke någon obetydlighet. Enligt kommerskollegiets berättelse för år 1867, då i hela riket uppfordrades 11;400,000 centner jerninalm, brötos häraf entamt i Kopparbergs; Westerås och Örebro län icke inindre än T mil: lioner centner eller 60 procent af det hela. I nämnde trakter tillverkades samtidigt 2; thilt lioner centner tackjern och 1, millioner centne? stångjern, utgörande det förra 60 procent och det senare 40 proc. af landets hela tillverkning af samma varor. Tages vidare i betraktande att, enligt trafikstyrelsens berättelse, under år 1868 forslades på nedan uppräknade jernvägat, som till en del förmedla rörelsen i dessa trakter, följande godsmängd, bemligen; på Köping—Hultbanan 815,000 centner, på Norbergs-banan 678,000 centner, på Köping—Uttersbergs-banaii 434,00 centner och på Smedjebacks-banan 329,000 tönt: ner, samt att, enligt Iandshöfdingeembetets femårsberättelse, afsändes sjöledes år 1865 från Arboga 441,000 centner, från Köping 216,000 centner, från Strömsholm 1,197,000 centner samt från Westerås 190,000 centner, så kan man icke allenast inse hvilken ofantlig rörelse, som måste finnas i dessa trakter, utan äfven ana, huru denna skulle kunna än vidare utveckla sig, endast den erhölle den jernvägsförbindelse, som gör en sådan utveckling möjlig. Jin sådan jernväg är den öfver Bevalla, ty då skulle alla dessa bergslag kunna, såsom jag re dan haft äran påpeka, vända sig såväl till Stockholm som till Göteborg. Väljes deremot Sala-ba nan, står, noga räknadt, det öppet endast för en bergslag, nemligen Norberg, att sända sina alster såväl östersom vesterut, hvaremot alla de öfriga måste äfven om detta icke skulle i andra afseenden vara förenadt med deras fördel, vända sig vesterut. Hvad åter angår norra stambanans uppgift att bereda utfartsväg såväl vestersom österut och äfven norrut för Uplands och Westmanlands rika sädesbygder, så torde det vara bekant att utom Upsala-slätten, som redan har en jernväg, sträcka sig dessa med ett 2 till 3 mil bredt bälte längs Mälarens norra strand, men inskjuta äfven mellan Sala och Svartån med en bred kil, som i nordvest Å sträcker sig ända till Norbergs bergslag. Att detta rika och tätt befolkade land skulle af en 2? till 4 mil norrut belägen jernväg mellan UpI sala och Sala kunna betinga sig den ringaste om lens någon nytta, isynnerhet som från nämnde I slättbygd leda endast trenne vägar upp till den I skogsbygd, hvarigenom Sala banan vore afsedd att -I framdragas, förefaller temligen obegripligt för den, ,Isom är något bekant med ortens förbållanden, och I lika obegripligt synes det äfven vara att,en jernväg I med nära 5 mils omväg skulle för dessa span I målsidkande trakter medföra större nytta än en -ljernväg, på hvilken en sådan omväg kan undvii fas såsom förhållandet skulle blifva med Sevallae anan. . Jag har helt nyss fästat uppmärksamheten på f den stora bergslagsrörelse, som finnes i de ofvanföre dessa trakter belägna bergslag, och hvilken rörelse naturligtvis äfven sträcker sig till strandbygden; men derstädes finnes till följd af landets I rikedom äfven en ganska omfattande och liflig 3 I spanmålshandel, som enligt landshöfdingeembetets I femårsberättelse beräknas ensamt för Westerås till omkring 150,000 tunnor, hvaraf 20,000 till 40 000 ; tunnor tillföras från Upland och 4000 till 5000 löfver Qvicksund från Södermanland, för att försändas dels till hufvudstaden och: dels äfven till bergslagen och Dalarne, hvilket län ensamt har under vanliga år behof af 200,000 tunnor spanmål, som till större delen likväl ditforslas af landtbrutkarne sjelfva. Dessutom idkas i såväl Köping -som i Arboga spanmålshandel, som på hvardera a stället uppskattas till 25,000 å:130,000 tunnor. n Likasom jag förut fästat uppmärksamheten uppfp att endast en mindre del af bergslagsrörelsen an hafva nytta af norra stambanans dragande öfver Sala, så blir förhållandet äfven med spanmålshandeln, hvilken naturligtvis helst söker närmaste afsättningsorten som finnes dels i bergslagen och dels i Mälarens hamnar för vidare försändning österut, och för denna rörelse är Sevalla-banan, som just framgår genom de rika spanmålsidkande orterna den mest lämpliga. -) Hvad slutligen angår stambanans uppgift att I I förena sådana trakter, som mest hafva behof af I hvarandras alster, och hvaraf spanmål utgör en ganska väsendtlig del, hvilken försändes såväl österut som norrut, så lärer väl ej kunna bestridas, att den jernväg som genomgår den mest spanmålsidkande trakten i Upland och Westmanland, såsom förhållandet är med Sevalla-banan, bör i detta hänseende bättre uppfylla sin bestämmelse, Jän den jernväg som framgår genom en jemföreln sevis mindre bördig trakt, såsom förhållandet är med Sala-banan. n!) Emot norra stambanans dragande öfver Ser, valla hafva många invändningar blifvit gjorda, s som alla ega ett utseende af att vara vigtiga nog, e men som vid närmare skärskådande befinnas vara ganska underhaltiga. 8) Att till vederläggning npptaga dem alla skulle ; ända till alltför stor vidlyftighet, utan vill jag nöja mig med att granska endast några af de vig, tigare, af hvilkas beskaffenhet man kan sluta ti n I de öfrigas. Först har framhållits, att jernvägen icke skulle kunna täfla med sjöfarten på Mälaren och att den EID SVA FINER RESET AASE MIA KRETSEN Hd RN EMS RN Id So Pe

22 februari 1870, sida 2

Thumbnail