Aftonbladet – 22 februari 1870, sida 2

vackra, blå ögon, — en blick, som sade ganska tydligt: Hvad rättighet har du att hålla förhör med mig? Miss Johnstone bet sig i läppen. Vi äro inte slägt. Madame de Mellissie är god vän till min mor, lady Chandos. Detta var allt hvad hon värdigades svara; derpå vände hon henne ryggen och började muntert språka med m:lle Caroline. De båda systrarne Barlieus mottogo oss artigt och gåltvo oss alla samma bhjertliga välkomsthelsnipg som den gamla lärarinnan hade bestått miss Chandos. Ett par angenäma, godlynta, gamla flickor voro de: mille Annette medgaf sig vara trettiofem år. Vi passerade aftonen inne hos dem och trakterades med många goda saker. Jag har nämnt att jag ville meddela lefnadsordningen äfven i den franska skolan. Den räknades för att vara af högsta klassens uppfostringsverk och afgiften hög — för Frankrike; den steg likväl ej till mycket öfver hälften af hvad man betalade hos miss Fenton. Här inbegrep betalnivgen äfven höstferierna; hos miss Fenton räknades tre månaders ferier, för hvilka extra afgift fordrades, om man stannade under denna tid. Sotrummen voro höga och luftiga; hvarje elev hade sin egen renliga bädd. I Frankrike kan ingen skola blifva öfverbefolkad, ty de stå alla under styrelsens inspektion och antalet elever skall uppgifvas. Ett stort, luftigt rum skall alltid stå ledigt, i händelse af sjukdomsfall; Klang, klang, klang! ljöd en stor klocka vid sex-tiden på morgonen och väckte oss ur vår goda sömn. Klädsel, lexläsning och bön upptogo tiden till åtta. Miss Johnstone höll bön för de engelska eleverna — allesammans protestanter; mille Caroline för de franska — alle katvliker. Till frukost hadevi smör ovh