Aftonbladet – 18 februari 1870, sida 2

Den opinionsyttring i afseende å justitieombudsmannens embetsförvaltning, som förspordes under onsdagens session i andra kammaren, är utan tvifvel ett märkeligt tidens tecken. Det innebär, skulle vi tro, ett bevis derpå, att man i de djupa lederna ej är så alldeles belåten med rättstillståndet i landet och att man fordrar att den man, som blifvit utrustad med större makt än någon annan att öfvervaka lapskipning och förvaltning och att gifva impuls till lagförbättringar, skall taga sitt höga förtroendekall på fullt allvar samt söka i någon mån återbringa detsamma till samma betydelse i verkligheten, som det eger enligt sin ide; BSinekyrernas dagar synas vara räknade. Icke ens riksdagens förtroendeman, som länge åtnjutit otium cum dignitate, unnas längre något undseende. Justitieembudsmannens åligganden äro trefaldiga: att åtala embetsfel, att utreda lagskipningens tillstånd och att befordra nödiga lagreftormer. Hvad åklagarekallet angår synes man ej längre godkänna den uppfattning, att justitieombudsmannen uppfyller all rättfärdighet, då han låter sin sekreterare nagelfara fånglistorna och i öfrigt afvaktar angifvelser af enskilda. Att sysselsätta sig med små enstaka :ovarsamhetsfel anser man honom mindre värdigt, än att med strängt allvar ingripa till bestraffande och hämmande af samhällsvådliga missgrepp och i sina verkningar mera allmänt olycksbringande försummelser. En tillfyllestgörande utredning af lagskipningens tillstånd vill man ej finna i några gång efter annan utfärdade orlofssedlar till domarekåren i gemen om sjelfständighet, rättsinnighet och oväld. Man torde i stället fordra, att justitie-ombudsmarnen underrättar sina principaler om den anda, hvari lagarne tillämpas, och de grunder, som göra sig dervid gällande. Man vill, föreställa vi oss, framförallt veta, huruledes principfrågorna lösas i högsta instansen, för att deraf kunna bedöma, huruvida lagarne äro klara nog att ej vara underkastade misstydning eller eljest hvari bristen ligger. Och slutligen vill man ej, att den justitieombudsmannen särskildt anbefallda vigtiga fonktion att föreslå nödiga lagreformer skall inskränka sig till några mer eller mindre sväfvande betraktelser. Icke lärer man billigtvis kunna fordra, att en enda person skall utarbeta lagförslag af större omfång, men äfven de små förändringarne kunna ofta verka gagneligt i vidsträcktare kretsar, och ingen bör kunna så lätt som justitieombudsmannen upptäcka de brister, ofullständigheter och oegentligheter af hvarjehanda slag i våra lagar och författningar, hvilka, obetydliga till