Aftonbladet – 18 februari 1870, sida 2

mrs Hemson och tog mig under hakan. Dr erinrar dig väl henne? Han betraktade mig leende. Jag påminner mig henne knappt; sådana ögon tror jag dock ej att Ursula någonsin hade; de tala i sanning om trofasthet och heder! Vi gingo ut i rummet bredvid för att äta middag, en enkel måltid af fåroch kalfstek samt derefter en plommontårta, allsammans väl lagadt och serveradt, med en snyggt klädd husjungfru till bordets uppassning. Hela detta hem bar en prägel af trefnad och ordning väl passande för personer som älskade ett stilla, bildadt lefnadssätt utan yttre prål. Efter middagen gick husfadren åter ned, men vi återvände in i salongen. Anna, sade mrs Hemson leende, du har sett alldeles öfverraskad ut, alltsedan du kom till oss. Säg mig nu snällt orsaken. Jag rodöade djupt, men hon upprepade sin fråga, . Det är — är bättre här än hvad jag väntade, tant.n Huru! hade de ingifvit dig fördomar emot mig? återtog hon och skrattade godt. Gjorde din mor detta. Nej, mamma sade allsintet, det var moster Selina. Hon sade mig att tant hade rest en barribre mellan — mellan — Mellan mig och familjen Carews, fullföljde hon meningen. De säga att jag förlorat i rang genom mitt giftermål med mr Hemsgb. De hafva rätt. Men — tycker du om hongm, Anna? : Mycket, mycket. Han är, som jag tyeker, en fullkomlig gentleman. Han är ädel i alla afseenden, utom i ett, och den bristen är hvad folk af vår kast aldrig kunna förlåta honom, ja, som alltid skall hindra dem från att bemöta honom som