Aftonbladet – 18 februari 1870, sida 2

— handelsbod, der min mor plägade köpa sina förnödenheter, hade blott ett kök derinnanför. En trappa ännu högre upp funnos barnkammaren och sofrummen; hela bostaden var, med ett ord rymlig och komfortabel. Famnilfen bestod af sex barn: två flickor som gingo i ex skola, två gossar, borta i en helpension och två Små som ännu höllos i barnkammaren. Här inne skall du bo, Anna, sade hon och öppnade dörren till ett rum med tv sängar. Frances och Mary bo här, men de få sofva i samma säng medan du blir hos oss. Skynda dig nu mitt barn och gör dig i ordning; vi äta straxt middag. ag gick snart ned. Ingen var ännu i sålongen och jag betraktade några böcker på divansbordet, då en herre kom in; han var lång, vacker och hade ett vida mer belefvadt och fint väsende än någon enda af de män som jag sett hos mr Edwin Barley, — ja, ännu mera än sjelfva George Heneage. Hvem kunde han vara? Min kära, lilla Anna, jag är glad öfver att du lyckligt och väl kommit hit, sade han och fattade hjertligt min hand. Det var en lång väg som de skickade dig så ensam. Det var mr Hemson. Huru kunde man hafva väckt mitt misstroende emot honom? Jag hade änna ej hunnit lära mig att personer af vår Keppe-Carews samhällsklass uppskattar minuthandelsklassen, ej efter dess medlemmars personliga värde, men efter det yrke de drifva. Om mrs Hemsons utseende hade öfverraskat mig, huru mycket mera skulle icke då hennes man göra det! Väl appfostrad, god och högaktad inom sin födelsestad, var mr Hemson för mig, okunniga barn, ett af veridens underverk, sÄr hon icke lik Ursula, Fredgrick? sade