Aftonbladet – 18 februari 1870, sida 2

liflighet, de senare socknarnes och folkmängdens talrikhet; ofvanför denna, den sista af Sveriges större slätter ligger, bergseller skogsbygden, hvilken går tvärt ötver hela landet, från vester till öster. Den ostliga delen af denna skogsbygd, som begränsar Uplands-slättev, och genom hvilken jernvägen från Upsala till Sala framgår, är, hvad kartan också utvisar, uppfylld af större och mindre berg, samt af en mängd smärre skogssjöar, följaktligen ofruktbar och fattig. Dess mindre folkrikhet, i törhållande till den ne-l. danför liggande slättens, ådagalägges deraf, att kyrkosocknarne äro få, och i norr oml: den ifrågasatta jernvägsriktningen på denl trakt, som omgifves i norr af sjöarne Temnaren och Färnebofjärden, i vester af Hallaren, och i öster af den föreslagna jernvägsriktningen emellan Upsala och Gefle, på en omkrets af flera qvadrat mil, nästan inga. De få landsvägar, som finnas i denna trakt, angifva ock huru liten rörelse den har attl erbjuda. Från Sala till Löfsta-dalen, omkring 1!a mil, träffar denna bana icke någon väg, och ifrån Löfsta går, fram till Upsala, endast en paralelt med denna löpande landsväg, på en sträcka af öfver 4 mil, till hvilken anlöpa från norr blott tre eller fyra och från söder fem smärre bivägar. I vester om denna fattiga skogsbygd, begränsande Westmanlands-slätten, möter oss detta läns förnämnsta jernverksdistrikt, Norbergs, Bispbergs och Grangärdes outtömliga malmtelt, samt Norbergs bergslag och den s.k. Vesterbergslagen. Lika fattig och folktom som trakten emellan Upsala och Sala, lika rik och liflig är denna bygd, hvarifrån en icke obetydlig del . af Sveriges jernverkstillverkning utgår. Enligt kommerskollegii senaste berättelse åstadkommer Norbergsoch Vesterbergslagen en tredjedel af hela tackjernstillverkningen inom bergslag. Stångjernstillverkningen är i denna berättelse icke så fördelad, att man ser, hvad: deraf belöper på dessa bergslager; men det största tillverkningsbelopp vid ett verk, 129,000 centner, åstadkommes vid Smedjebackens här belägna valsverk; af hela ståltillverkningen, 174,000 centner, faller mer än en tredjedel eller 63,000 centner för Westmanlands län. I de af naturen i denna trakt bildade dalgångarne har industrien redan anlagt utfartsvägar: Köping—Uttersbergsbanan, Strömsholms kanal och den i förening dermed anlagda Norbergs jernväg: på hvilka bergslagens produkter söka sig fram till verldsmarknaden. En stambana, till hvilken dessa bibanor ansluta sig, finnes åt vester till Köping, men icke åt öster. Att icke fortsätta denna väg är att med afsigt afleda rörelsen från hufvudstaden, dit den af ålder gått, och öfver hvilken endast den kan komma till den verld, som öfver Ryssland öppnar sig för våra rodukter. Norbergs och Bispbergs outtömiga malmfält och den deromkring eller ofvanföre liggande s. k. Vesterbergslagen saknar en tidsenlig utfartsväg för sina produkter, likasom väg för tillförsel af sina förnödenhetsvaror. Strömsholms kanal, vid tiden för dess anläggning afsedd att afhjelpa detta behof, kan, tillstängd under ena hälften at året, icke mera tillfredsställa detsamma. Från den nedanföre liggande stora slätten föres ännu, såsom för sekler tillbaka, bergslagens spanmålsbehof upp, och jernet ned på landsvägen emellan Westerås och bruksdistriktet. åväl med afseende å jerntillverkningen, som den nedanför bergslagen belägna rika slättbygd, synessålunda den orten vara förtjent af uppmärksamhet vid utstakandet af Ilandets stambanor. Sedan tjugo år tillbaka har också fråga förevarit om anläggande af en jernväg från dessa bergslager ned till slätten och Westerås, en med afseende å våra förhållanden icke så obetydlig stad med 5 å 6000 invånare, en god hamn och en betydlig handel. Endast tillfälliga omständigheter och beslutet om Vestra stambanans förläggande söder om Mälaren afbröto dessa planer, som likväl ständigt hägrat för ortens befolkning. Genom anläggandet af en stambana från Tureberg öfver slätten till Norberg och derifrån till Jämplig punkt på Gefle—Dala jernväg, samt genom förbindelse med vestra stambanan medelst en bibana från Köping öfver Westerås till Sevalla, för anläggandet hvaraf ett bolag redan finnes bildadt, blifva alla dessa behof tillfredsställda. Tillförseln af spanmål till bergslagen underlättas derigenom, liksom utförseln af bergslagens produkter: åt vester öfver Köping, åt öster öfver Stockholm, åt norr öfver Storvik, och åt söder öfver Westerås och Mälaren till Södermanland och Östergötland. Den uråldriga förbindelsen emellan ofvennämnde bergslag och slättbygd kan omöjligen, utan men för begge, undvara en jernväg. .Kommunikationen med Gefle ocn Gestrikland, som, långt ifrån att hafva spanmål att aflåta, sjelf köper denna vara, och der seglationen tidigare upphör och senare börjar än från Stockholm, kan icke tillfredsställa dess behof. En jernväg öfver den ofruktbara trakten emellan Sala och Upsala l ännu mMiadre; den kring sistnämnde stad be: lägna slätbygdens spanmål åter åtgår till den ofvanför liggande Dannemora bergslag. Om vi sålunda lyckats bevisa, att en väg! från Norbergs och Westerbergslagen till Westmanlands och Uplands slättbygd är nödvändig; om vi derjemte ådagalagt, att jerntillverkningen i dessa bergslager är afl den betydenhet, att den förtjenar att norra! stambanan, för att blifva lönande, drages. ditåt; så återstår endast frågan, i hvilken: riktning denna bana bör dragas mot hufvud: staden. Dervid förekommer: att emellan Se-! valla och Thureberg densamma, efter hvad vi redan nämnt, genomgår en af Sveriges ri!: —A ! I handelkekad der min mor pläigade köna. sinal: