Aftonbladet – 17 februari 1870, sida 2

RARE ARE NRTRRRRRnnnnrnnn mamma gat mig, nyckeln dertill bär jag alltid på en snodd kring halsen. Kom väl ihåg att vara rädd om-dem, tillade han med kufvad rörelse. Trodde jag dig ej derom, skulle du inte få dem. Glöm aldrig, att de äro af värde, fortfor han och lade handen på skrinet, och inte några leksaker. Tag det med dig ditupp och lägg ned det i din kappsäck. Vill ni vara så god och säga mig, sir, om testamentet har. blitvit återfunnet? vågade jag fråga innan jag gick. ; Nej, det har det inte. Hur så? Jag frågar, emedan.ni tänkte, att jag kunde. ha tagit det; ni sade att jag var den enda som visste hvar det blitvit Tagat. Jag försäkrar, sir, att jag inte för allt i verlden skulle velat röra det. Var lugn, barn. Min tro är, att min hostru sjelf förstörde testamentet; jag hoppas att förr eller senare komma till visshet angående denna sak. Och efter du sjelf har bringat ämnet å bane, så vill jag säga dig ett ord, Beställsamme rådgifvare ha gifvit mig vinkar om att jag borde honorera testamentets innehåll, ehuru det är förkommet. Detta är inte min åsigt af saken. Hela testamentet och det sätt hvarpå det tillkom har retat mig, kom ihåg det, Anna Hereford! Hade min hustru sagt mig ett enda ord om att du skulle ärfva henne, kan du vara förvissad om att hyartenda öre skulle blifvit dig lemnadt. Men jag tycker inte om det smygande sätt hvarpå ärendet bedrefs, och nu ämnar jag anse hela saken precist som om den aldrig existerat, Om jag någon gång känner mig välvilligare stämd emot dig, det kan jag inte na säga, men inte torde det blifva snart., pJag visste i sanning ej, att hon ämnade gifva mig något. . Kän väl vara, Men det var i alla fall