Aftonbladet – 17 februari 1870, sida 2

härvid: Huru mycket? — så vore svaret helt enkelt det: så mycket som monitorerna tåla. Det tros att detta skall vara 4 å 5 tum mera än nu, hvilket skulle gifva tornen en tjockfek af 15 tum. Detta måste också anses såsom tillräckligt, ty det sista i England under byggnad varande pansarfartyg hade 15e tums jern i pansaret, och om våra monitorer erhålla 15 tums pansar, kunna de således anses motsvara tidens anspråk. Tornets form måste dessutom antagas öka dess styrka, medan pansarfregattens släta sida erbjuder en vida större skott-tafla. Med den ifrågasatta förändringen kunna våra monitorer följaktligen anses åter blifva tidsenliga, likasom de voro det då de byggdes. Att den nästa monitorn erhåller ännu tjockare pansar vore emellertid antagligt. Att de nuvarande kunna väl bära den ökade tyngden vore otvifvelaktigt, ty de ligga för närvarande flere tum högre öfver vattnet än deras ryska och amerikanska syskon. Visserligen antogos de komma att genom den ökade belastningen förlora en half knop af sin fart, men det tros vara möjligt att på annat sätt lätta dem, så att de kunna återfå den ursprungliga farten. Någon förändring af maskinerna och sidopansaret är ej i fråga med afseende på de gamla monitorerna, men deremot äro för den nästa som kan komma att byggas åtskilliga förändringar ifrågasatta. Hr sjöministern hoppades således, att det begärda anslaget till monitorernas förändring ej skulle af riksdagen vägras. Af de 240,000 rdr, som blifvit i den kongl. propositionen för ändamålet äskade, afsågos 80 å 90,000 rdr till förstärkniog af tornet å monitoren n:r 4, utöfver hvad som för densamma ursprungligen beräknats, samt till förändring af en af de äldre — antagligen den senast bygda — omkring 100,000 rdr. Det öfverskjutande beloppet komme att afses antingen till påbörjande af förändring af ytterligare en monitor, eller ock reserveras för den händelse förändringen af de båda förstnämnda komme att erfordra större kostnad än den antydda, hvilken ännu ej kunde med visshet beräknas. Hr sjöministern ansåg sig i sammanhang härmed ej kunna underlåta anmärka, att det i allmänhet rådde någon oklarhet i afseende på hvad man kunde begära af ett pansarfartyg. Man önskade ogenomträngligt pansar, svårt artilleri och stor hastighet, samt dessutom små dimensioner. Men dessa fordringar vore kort och godt omöjliga att förena. Pansarfartyget vore en tung maskin. Man måste derför, då man ökade pansarets tjocklek, öka fartygets dimensioner, och för att ernå den önskade hastigheten måste man åter öka maskinkraften. Vidare önskade man öka kanonernas antal, och deraf följde åter ökad storlek och ökad maskinkraft. Detta vore en cirkelgång,som man redan flers gånger om fullbordat, och som ledt derhän, att om man dividerade fartygets kostnad med kanonernas antal, det befunnes, att kostnaden för hvarje kanon blefve oerhördt stor och att man komme till dessa oerhördt stora kolosser, som kosta 10 å 12 millioner rdr. För sin del ämbdade tal. icke föreslå konungen att inbjuda riksdagen att inlåta sig på byggandet af sådana. Det återstode derföre ingen annan utväg än att, så att säga, göra boskilnad mellan de olika egenskaperna samt bygga en klass fartyg, för hvilka hastigheten vore hufvudsak, och en annan, hos hvilken hufvudsaken vore styrkan. De förres uppgift insågs lätteligen af en hvar. Hvad de senare, eller pansarfartygen, anginge, om hvilka här egentligen vore fråga, så kunde de af oss byggda pansarfartygens uppgift ej vara att gå uti öppna sjön och ,bestrida våra motståndare herraväldet på Östersjön. Derifrån nödgades vi afgast för våra sjömän. Ej heller kunde de förmå bevaka hela vår vidsträckta kust; men deremot funnes vigtiga positioner, som det måste blifva deras uppgif att försvara. Bland dem nämnde tal. i främsta rummet det allmänt bekanta inloppet till Stockholm, samt dernäst infarten till Södertelje. Denna senare position vore af stor vigt, icke så mycket med afseende på kanalen, som lemnade en väg öppen till Stockholm, utan fastmer med afseende å jernvägen, som utgjorde hufvudstadens enda förbindelsemedel med södra orterna. Man hade i Amerika upprättat särskilda kårer för förstöring af jernvägar, och det vore väl att befara att vår blifvande motståndare skulle söka följa detta exempel, hvarföre det vore af vigt att vi med batterier och pansarfartyg skyddade vår enda jernvägsförbindelse med södra orterna mot möjligheten att förstöras redan första dagen kriget utbröte. Batterierna och pansarfartygen hade dervid samma roll att utföra som i ett fältslag den första linien och reserven. Om den första linien dukade under eller försvagades, borde striden upptagas af reserven. Men om dervid pansarbåtarne nödgades öfvergifva sin position, borde de vara så beskaffade, att de ej behöfde gifva sig eller sänkas, utan kunna ega en reträttväg genom slussarne vid Södertelje. De nya pansarbåtarnes dimensioner vore härefter lämpade, och de komme att erhålla 50 procent tjockare pansar än de först bygda och 100 4 starkare maskinkraft: Efter några betraktelser öfver de olägenheter, som vore förbundna med pansarbåtarnes fasta torn och öfver det företräde som de större monitorerna egde i sina rörliga torn, tillade hr sjöministern såsom resumå af hvad han yttrat, att han ansåg det vara bäst att hålla sig vid det som man tror vara godt och att icke fästa sig vid alla projekter, som blifva synliga i tidningar eller annorstädes och hvilka, stå, huru påkostande det än vore, synnerliÖA tt mA mm mm mmm Mm PV Ft 0 FR ot AA a ——— mm mm —— då de tagas om hand af konstruktörerna för (diken tort nns rent