Aftonbladet – 16 februari 1870, sida 2

höga värde, hvaruti aktier i härvarande ångbåtar stå, meddela vi från den i måndags härstädes förrättade auktion å några dylika, att aktier i ångsluparne Händig och Färdig betaltes med ända till 128 procent, uti bogserbåten Nyttig med 40 och i ångbåtarne Söderhamn med 63!; procent öfver ursprungliga inköpsbeloppet. Härvid må dock märkas, att. den väntade utdelningen för gångna seglationsåret äfven bidrog i sin mån till aktiernas prisförhöjning. Då samtliga, till antalet 7, härstädes befintliga båtar gå med god förtjenst, ingifver detta ej ringa begrepp om trafiklifligheten på platsen. Så t. ex. har ångbåten Flink på sina resor mellan staden och Ljusne under det förflutna året transporterat 38,708 personer, Händig, hvilken har sina turer förlagda mellan staden och Sandarne, 40,126 personer, och Färdig, som endast tillfälligtvis sysselsätter sig med persontrafiken, emedan den hufvudsakligen är afsedd för bogsering, 9769 personer. Häraf uppstår den ganska respektabla summan af 88,603 personer, hvilka inom skärgården på ofvansagde tid blifvit genom dessa trenne båtar befordrade. I sammanhang härmed må nämnas att den lilla 1,4 mil långa jernvägen härstädes nu lemnar, tvärt emot hvad eljest i allmänhet i vårt land är vanligt, en utdelning af 7 proc. och skulle säkerligen gifva ända till 10, om den ej vore förbunden med ångbåtskommunikationen på sjöarna Bergviken och Warpen — hvarförutom ett ej obetydligt reservkapital blifvit aflagdt. — Nytt ångbåtsbolag. Sammanträde hölls den 11 dennes i Sundsvall med dem som tecknat aktier i en ångbåt, afsedd att underhålla trafiken emellan Sundsvall och Helsinglandskusten. Af de bestämda 150 aktierna å 200 rdr stycket voro vid tillfället 120 tecknade, och beslöto de närvarande att bolaget skulle bilda sig under benämning Helsingens ångbåtsaktiebolag (det blifvande fartygets namn skall blifva Helsingen), med säte i Sundsvall, hvarjemte åt utsedda interimsdirektionen uppdrogs att gå i författning. om inköp af en ändamålsenlig ångbåt, m. m. — Den förmenta prinsessan. 1 Dagens Nyheter läses: Fröken Helga de la Brache har under många år berättat att hon är dotter af f. d. konung Gustaf IV Adolf och hans drottning Fredrika Wilhelmina, född under en återförening efter deras skilsmessa. Detta ha många trott. Lektor Carl Norrby med. Men en dag kom lektor Norrby underfund med att han inte hade den rätta tron och att det var i en falsk tro han inledt äfven många andra menniskor. Och så började han forska i kyrkornas skrifter; och si — han fann att Wasa-husets dotter, Gustaf den Femtes, syster, icke var någon annan än tullvaktmästaren Magnussons dotter Aurora Florentina. För åtta dagar sedan predikade lektor Norrby detta nya evangelium för alla själar, som dittills varit oroade och beängslade af den förmenta prinsessans lidanden och oförrätter. Och hela verlden trodde uppå honom. Nej, inte hela verlden. Ty Aurora Florentina Magnusson hade två systrar i lifvet. De trodde icke, och de gingo till notarius publicus i Stockholm, vice häradshöfdingen Frodell, och sedan de inför honom ådagalagt att de voro döttrar af samme tullvaktmästare Magnusson, som enligt lektor Norrby skulle vara fader till den föregifna fröken de la Brache, afgåfvo de en förklaring, hvaröfver vi äro i tillfälle att meddela följande notarialintyg: Sedan vi blifvit gjorda uppmärksamma på en af hr lektor Carl Norrby i de flesta af hufvudstadens tidningar införd varning angående fröken Helga De la Brache, som uppgifves vara dotter till aflidne tullvaktmästaren Anders Magnusson och hans jemväl aflidna hustru, och att bemälda frökens rätta namn skulle vara Aurora Florentina Magnusson, så få vi, döttrar till ofvanbemälde makarne Magnusson, på heder och samvete samt under edlig förbindelse, förklara, att vår syster Aurora Florentina Magnusson, född år 1817, genom dränkning omkring år 1840 eller 1841 afhändt sig lifvet. ti ett till vår moder egenhändigt skrifvet bref, som jag Selma Lovisa Angelina sjelf läst, tillkännagaf hon sitt förtviflade beslut och uttryckte den önskan, att hennes sorgliga slut skulle hållas hemligt samt att ej någon at familjen skulle göra igenkännandet af liket veterligt, på det att hon måtte blifva begrafven såsom okänd. Med föranledande af detta bref, begaf sig vår moder till bårbuset, hvarefter hon, vid samman; träffandet med oss, meddelade att hon derstädes igenfunnit dotterns, vår bemälda systers, lik, men att hon ansett sig böra efterkomma hennes sista önskan och derför ej yppat igenkännandet. Efter någon tid fick hon likväl samvetsbetänkligheter öfver dottrens dödssätt och att hon hållit det hemligt samt meddelade sig derom med presterskapet, dock med begäran, att saken fortfarande skulle hållas tyst; och få vi derjemte, under samma edliga förbindelse, tillägga, att omförmälda fröken de la Brache, som vi nyligen besökt, icke är identisk med vår oftabemälda syster Åurora Florentina Magnusson, som var till växten ovanligt liten och magerlagd, med små gråa ögon samt mycket oppnäst,. Stockholm den 15 Februari 1870. Selma Lovisa Angelina Magnusson. Augusta Wilhelmina Magnusson. Att aflidne tullvaktmästaren Anders Magnussons och hans jemväl aflidna hustru Charlotta Palmgrens döttrar, ogifta Selma Lovisa Angelina Magnusson och Augusta Wilhelmina Magnusson, hvilkas identitet blifvit inför mig behörigen styrkt, godkänt innehållet af förestående, för dem upplästa skriftliga förklaring samt egenhändigt tecknat sina derunder befintliga namnunderskrifter; betygar Stockholm den 15 Februari 1870. Ex officio Viet. Frodell, notarius publicus. Hvem är hon? denna mystiska frökenprinsessa, må väl nu frågas, Af systrarne Magnussons förklaring framgår ett ögonblick möjligheten af ett tvifvel. Aurora Florentina Magnussön kunde ju haslåtit bli att dränka sig, emedan det var för kallt eller af någon annan anledning och sedan dykt upp i stora verlden som falsk prinsessa! Men hennes moder kände ju igen hennes lik — och på en fullvuxen flicka kunde väl en moder ej misstaga sig — såvida liket ej legat så länge i sjön, att det hunnit blifva oigenkänneligt. v I sådant fall kunde Aurora Florentina Magnusson möjligen vara helgonet de la Brache. Men slutet af berättelsen synes tillintetgöra möjligheten af ett sådant antagande, ty, säga systrarne, vi ha besökt fröken de la Brache, och hon är icke vår syster. Syskonkärlekens röst har icke talat i deras hjerta; dessutom var den döda systern ovanligt liten till växten, magerlagd, hade små grå ögon och var mvcket onnnästy) Detta träffar icka in