Aftonbladet – 16 februari 1870, sida 2

Mr Edwin Barley såg ut som han hade haft lust till några invändningar, men han yttrade intet. i Barnet har blifvit alltför upprördt genom alla dessa händelser, sade han under det vi gingo uppför trappan, han och lagkarlen först, jag och mr Barley efter dem, Mr Edwin Barley uppläste chiffonieren — der fanns intet testamente, Det föll mig iote in att leta häv,, yttrade han. Min hustra brydde sig, såvidt jag vet, aldrig om att begagna denna byrå. Här finns också intet papper. Något testamente tycktes alls icke finnas. Lådor öppnades, schatullet, som nu åter blifvit stäldt på sin plats, genomsöktes — allt förgäfves. Detta är högst eget, sade mr Gregg till honom. Jag kan blott gifva det en förklaring — att min hustru sjelf har förstört testamentet. Det är visserligen sannt att nycklarna under flera timmar efter hennes död lågo framme härinne, men hvem skuile vilja stjäla ett dylikt dokument? Jag tror inte att mrs Selina Barley förstörde detsammap, förklarade mr Gregg. Intet kan vara mera otroligt. Hon yttrade tvärtom sin belåtenhet, sinstora tillfredsställelse öfver att kunna göra sitt testamente. Hvem lemnade nycklarne framme, sir? Det är Charlotte Delves som träffas af klander derför. Hon erkänner sig ha glömt att taga vara på dem, en sak som möjligen kan ursäktas under dåvarande förvirring och sorg. Men hvad skulle det egentligen betyda, om också nycklarne lågo framme? Jag har endast ärligt folk i mitt hus, mr Gregg. Hvem drog fördel af testamentet?. fråade den äldre mr Barley, spm hittills varit behjelplig att leta, och nu såg på de öfriga