Aftonbladet – 15 februari 1870, sida 2

Den af lagutskottet tiilstyrkta k. propositionen om upphäfvande af frälsemäns och leras vederlikars rätt till särskildt forum i brottmål blef i lördags utan någon öfverläggning bifallen i första kammaren; i den andra föreligger den nu till behandling. Vi tillåta oss med anledning häraf erinra om de öden denna angelägenhet genomgått under de senare riksdagarne. Vid en af de sista ståndsriksdagarne tillstyrkte lagutskottet ett af enskild motionär väckt förslag om fullständigt upphörande af frälsemäns forum privilegiatum. Detta förslag afsåg således upphäfvande af det särskilda forum icke blott i brottmål, utan äfven af de uti 8 mom. af 2 4 8 kap. rättegångsbalken förekommande bestämmelser, att äfven arfs-, testamentsoch förmynderskapsangelägenheter, som röra frälsemän, skola af hofrätt såsom första instans handläggas. Detta förslag antogs af borgareoch bondestånden, hvaremot adel och prester återremitterade ärendet i syftning att erhålla ett förslag, som endast afsåg upphäfvande af det särskilda forum i hvad som rörde brottmål. Lagutskottet framställde också ganska riktigt ett sådant förslag, hvilket af adeln och presteståndet bifölls, men deremot förkastades af de båda andra stånden, der under öfverläggningen den åsigt uttalades och gjorde sig gällande, att då Ridderskapet och adeln endast ville samtycka till den lagförändring, som gick ut på undanrödjande af det som för ståndet kunde anses innefatta en olägenhet, men icke ville, för åstadkommande af enhet i rättskipningen, afstå från det som för ståndet medförde en fördel, vore bäst att lemna de gällande bestämmelserna i sin helhet oförändrade. Frågan förföll således. Efter representationsreformens genomförande upptogs hon ånyo redan vid 1867 års riksdag och båda kamrarne antogo ett förslag om fullständigt upphörande af det särskilda forum, dock med bibehållande af rätten för adliga sterbhus att till förrättande af bouppteckningar och arfskiften kalla dem de helst dertill bruka vilja. Ordföranden i lagutskottet behagade likväl, såsom man torde erinra sig, icke expediera någon skrifvelse härom till regeringen och frågan måste derföre åter upptagas vid 1868 års riksdag, då samma förslag ånyo antogs och nu ändtligen blef regeringen delgifvet. Såsom berörande en privilegii-fråga erfordrade emellertid förslaget ridd. och adelns bifall, och enär regeringen icke ansåg urtima