Aftonbladet – 14 februari 1870, sida 2

botten som sällan Hogagnädes. Jag skyndade mig upp till Selina; der var till min plåga. mr Edwin Barley. Han vände sig om för att så då jag kom in och lade, vänligt nog, hanen på mitt hufvud. Du ser blek ut, lilla barn; du bör vara ute-och springa litet ibland. Hans hustru följde honom med underligt forskande blickar tills han var borta och vinkade derpå åt mig att komma till sig. Regla dörren, Anna. Jag gjorde det gerna. Det var mig omöjligt att besegra min fruktan för mr Barley. Tror du dig om att hitta till Hallam? Det tror jag nog, moster lilla. Selina, — kalla mig Selina ända till det sista, inföll hon otåligt. Till det sista! Du mins den väg som du åkte hit från Nettleby, Anna? När du kommer till grindvaktarstugan, ligger Nettleby till venster, Hallam till höger. Förstår du? Mycket väl Nå, gå då till höger och håll dig troget på stora landsvägen, så kommer du snart ill byn Hallam. Vägen är inte alls ödslig, värdar och stugor finnas i mängd längs densamma.n Jag är inte alls rädd för att gå den ensam, Selina. Sätt då på dig hatt och RN och tag ned dig detta lilla bref, sade hon och tog kam ett hopvikt papper som varit gömdt inder hufvudkudden. Då du går framåt gatan i Hallam, ser du ill venster ett hus, litet för sig sjelf med en plåt vå dörren: Mr Gregg, sakförare och jurist. 3å in, bed att få tala ensam med mr Gregg och emna honom brefvet. Men kom väl ihåg, Anna, att du får ej nämna detta för någon. skulle min man någun antan möta dig