Aftonbladet – 14 februari 1870, sida 2

ligt om en stämning hos folket, som skulle vara mycket emot hvarje utvidgande af toleransen i detta fall, och man hörde en mycket lärd och särskildt rättslärd man i första kammaren förklara, att fördomar måste respekteras, då de ingå såsom beståndsdelar uti folkets sedliga författningar ochreligiösatro(!). Vi undra, huru det skulle gå med den menskliga kulturen, om en sådan respekt för dep till konventionell regel upphöjda fördomen skulle göra sig gällande. Det må för öfrigt ursäktas oss, om viicke trö så särdeles mycket på tillvaron och styrkan af dessa fördomar. Vi voro med istris den, när det gällde ett föregående stadium i töleransfrågan, rättigheten tör mosaiske trosbekänhärg att bosätta sig och förvärfva fast egendom öfverallt i riket, ocii Vi Hörde då! oändligt mycket ordas om de starka fördomar hos befolkningen, hvilka skulle leda till då bötänkligaste följder, om mosaiska trosbekännare sloge sig ner här och det Ilandet: Sedan dess ha flere medborgare af nämnde trosbekännelse blifvit landtbrukare i olika delar af landet och från intet håll har man hört annat än att det bästa förhållande eger ruin eihellan dem öck den öfriga befolkningen. BSärskildt har man anmärkt, att ingå husbönder äro så måna om att deras kristna tjenare skola få full frihet ocp tid tilldeltagande i sin Ave religionsöfningar, som just mosaiska trosbekännare, ; Vi erinra oss föröfrigt, att i dö kommuner, der mosaiska trosbekännare i något antal förefinnas, har man vid de kommunala välön Kedrat icke få bland dem med förtroendeuppdrag; att de varit valda till och fungerat såsom jurymän, befattningar, der det gäller icke att tillämpa vissa gifna lagbestämmelser på ett bestämdt faktum, utan att döma i afseende på skyldighet eller icke skyldighet efter samvete, öch att allmänna meningen icke funnit det ringaste underligt deri; samt slutligen att den öfvervägande opinion, som på sista tiden gjort sig gällande inom fordna bondeståndet och sedermera i andra kammaren, icke bär vitnesbörd om gg fördomar såsort nämetasycnerligen starka och lifskraftiga. De ha sin rot i sjelfva förtrycket och försvinna med det. Det återstår att kasta en blick på de invändningar, som gjorts eihot den form, i hvilken de nu hvilande grundlagsändringsförslagen äro affattade och med afseende på deras praktiska tillämplighet. RESER