Aftonbladet – 14 februari 1870, sida 2

Det Ånnes en enfald, som är så enorm, li men på samma gång så naiv och tillitsfull,v att det är svårt att analysera densamma. Sålle är det oändligt svårt, med den bästa vilja i verlden, att sätta sig in i det föreställningssätt, som vill se en Guds plan uti en kedjals af vidriga förföljelser, skamligt förtryck och f hårda vrättvisor, som tnder århundraden härflutit från mensklig egoism, råhet ochi — okristlighet; det är svårt att fatta,lt huru ett fromt och menniskovänligt sinnelag kan finna en hvila och tillfredsställelse i tanken på en sådän Gids plans, Isynnerhet då det tydligen visar sig, att ju mera en kristlig anda förmår att genomtränga och förmildra sBderna ogh göra sig gällande äfven i lagår och institutioner, desto mera motarbetas och försvinner den der planen, så att den nu i alla civiliserade ländar, med ett par undantag, är alldeles borta öch Körer till ingredienserna i en lyckligt öfvervunnen kulturståndpunkt, liksom den alltid kommer att bilda ett lärorikt kapitel i de menskliga förvillelsernas historia, Vidare måste Vi uppriktigt bekänna, att vi icke riktigt kunna sätta oss in i möjligheten af att den dag i dag är bch i en satnling af tpplysta protestanter, kunna i en subjektivt taget mycket god afsigt och i den blidaste och frommaste ton åberopa kristendomen och dess intressen såsom skäl för erättvisor, förtryck och förföljelser, söm strida emöt kristendomens innersta grundväsende. Kan det verkligen vara möjligt — måste vi fråga 0ss sjelfva — att man kan tro sig tjena-religionen genom ätt gifva den till bundsförvandter menniskans dåligaste lidelser, att man kan tro sig göra sin trosbekännelse något gagn genom att mot dem, som tro annorlunda, göra sig till inbillade redskap för Guds stuktan och medelst en obetydlig tryckning på dem söka förmå dem att öfvergifva sin tro? Åfven för det häftigaste öch ovisligaste trosnit borde det nästan ligga i klar dag, att ett sådant system endast tjenar till att hos dem, mot hvilka tryckningen skall vändas; kränka öch till mötstånd väpna allt hvad som är fritt, ädelt och sjelfständigt i menniskans natur. Att uppställa en viss trosbekännelse såsom vilkor för borgerlig existens, för medborgerliga och pölltiska rättighetar, leder å ena sidan alltför lätt derhän, att den kommer att betraktas såsom någonting yttre, såsom en blott borgerlig akt, oberoende af sata och öfvertygelse, och att å andra sidån de mest redliga och samvetsiraniia bland dotti Som Höra till en bekännelse, som står i minoritet, måste känna sig upprörda vid-blotta tanken på, att man i hjertats innersta och heligaste angelägenheter kan tro sig inverka på dem genom yttre lockelser eller yttre tryck: Systemet är sålunda fåviskt, met i ätnä högre ad är det kristendomen ovärdigt. Man kan erföre icke nog ofta protestera och erinra derom; att det är svårt förtal emot kristendermen, om någon säger att den kräfver eller gillar något sådant, då allt hat oeh förtryck mot olika troende, i HKviiketi gestalt det än må uppenbara sig, från den gröfsta till den lindrigaste, strider helt ock hållet gmot kristendomens lifsprincip. Den vill icke veta af sådanå goda ändamål, som skulle uppnås med dåliga medel, och det lika litet, om dessa medel bestå af avtodafber och religiösa dragonader eller af den strycknings, söm ligger i beröfvabdet al inedborgerliga rättigheter för den religiösa öfvertygelsens skull, Det synes oss verkligen, som skulle den fromme biskop, om hvilken vi här talat; kunna ha något skäl att idstärima i det itröp, 5öm unäföll en hans embetsbroder i Portugal under de religionsförföljelser, som i förra århundradet der egde rum: af nit för kristendomen glömma vi bort. att vi äro kristnal Men här är ju alls icke tal om förföljelser; främmande trosbekännare ha ju här fullkomligt skydd till person och egendom och det är ju blott fråga öm ett större elle mindre mått af medborgerliga rättigheter. Ja, det är sannt, att dissenters icke godtyckligt pinas och brandskattas i vårt land, att de icke löpa fara att förlsin tros skull mista sin egendom; ehuru det visserligen icke är många måbader sedan en lag ännu existerade, med hjelp af : hvilken man beröfvade en dissenter en del af hans oundgängliga lösegendom, derföre att han hade uttalat sin religiösa öfvertygelse. Men hvad är all materiel egendom för menniskan mot att fritt kunna öfva sina andliga krafter och använda dem till sitt och medmenniskors gagn Har man väl, när man så der helt ledigt framkastar den frasen, att det ju endast är tråga om vissa statsborgerliga rättigheter, betänkt hvad det vill säga och hura det kan kännas, att se sig med ovilja och föraktligt förbiseende behandlad af fosterlandet, att. se sina snillegåfvor förkastade, sin entusiasm för intellektuella värf kallt afvisad, sina insigter.tillspillogifna, att se sig genom intoleranta lagbud trängd ifrån sin rätta kallelse och tvingad in.i en helt. annan lifsriktning? . Den vördnadsvärde prelat; om hvilken vi här förut talat, skulle utan tvifvel hellre utstått mångahanda vexationer, hellre låtit. döma sig till ansenliga penningböter, ja till ett eller annat års fängelse hellre än att straffas med de rättsinskränkningar, för hvilka dissenters äro utsatta. Han skulle säkerligen finna det i hög. grad bittert att i vissa fall betraktas såsom vore han främmande i det land, i hvilket hans vagga stod, hvars språk är det modersmål i hvilket han lärde sig ge form åt sina vaknande begrepp och i hvilket hanjr uttalar det högsta, som rör sig hos honom,lt hela hans andliga lif. S ; j f PR Br br od EE Fem et MD me a me FAN Fr RR OO M Ert OA rt -— rr MAO OO. dt FD MN AM a or Fe RT ET STA Te ra Re AT PR NEN PID ENDE TTR TT VER RDR ADALAT 4. Men man måste i någon mån tänka på de hos folket existerande fördomarne. En dalkarl talade för tre år sedan åtskilbotten som sällan gj ro Jag skyndadett mig upp till Selina; der var till min plåga! mr Edwin Barley. Han vände sig om för attle