Aftonbladet – 14 februari 1870, sida 2

vida du inte hade meddelat mig hvad som hände din mor före döden. Hade jag e fått höra detta, skulle jag kanske aldrig kommit ihåg huset Keppe-Carews gamla tradition. Jag kunde för gråt nappt uttala mins sjelfförebråelser för att jag, eburu visserliger enligt min mors tillsägelse, hade berättat denna tilldragelse. Du lilla, känsliga toka! yttrade Selina med en skymt af sitt gamla, lekfulla väsende, om en vecka skall jag kanske vara frisk igen och springa i kapp med dig ute i parken. Gå nu ned till Charlotte Delves och få dig lite frukost, men kom sedan upp bit. Jag vill skicka dig ett ärende, men nämn inte derom... kom väl ihåg det, Anna. Nej, nej; jag skall inte berätta något, Selina. Säg till der nere att du får lite honing. Man gaf mig både honiog och andra goda saker till frukost nere i miss Delves rum, men jag kunde icke äta, ehuru hon vänligt uppmanade mig dertill. Båda läkarne kommo uppför allen, jag såg dem gå in och hörde dem efter en stund åter komma ned för trappan; den främmande läkaren gick, men doktor Lowe kom in i förmaket, der vi voro. Min lilla vän,, sade han till mig, nadu skall, gå upp till mrs Barley. Ar hon mycket sämre, sir? frågade jag. Det är svårt för mig att yttra något deromp, svarade han. Vi böra hoppas det bästa.s Han stannade för att tala med miss Delves och stängde dörren efter mig. Den djupa klangen af klockan, som slog tio just då jag de förstugan, kom mig att spritta till; erute var nu åter tomt; porten och fönstret stodo dlänt: Jemima sade mig att Philip Kiog Införd 1 ett gästriun på nettra