Aftonbladet – 12 februari 1870, sida 3

Och likväl tror du mig varit i stånd dertilll Jag anklagar dig inte, men då 8u yttrade dig angående motiver, kan jag ej hindra mig från att inse att Georg Heneage inte kunde ha några sådana. Du behagade nyss säga att Philip King var roten och upphofvet till den ofrid som uppkommit i detta hem. Du har orätt, Selina. Anstiftaren deraf är du Intet svar. Hon lyfte sin ena feberheta hand och lade den öfver sina ögon. Jag förlåter dig, fortfor han. Jag är villig att begrafva det förflutna i glömska; att aldrig mera tala derom eller ens hänsyfta ditåt, ehuru gossen var min frände och jag hyste tillgifvenhet för honom. Men jag önskar att du må lägga hvad som händt på minnet och taga dig en varning deraf. Jag ämnar inte tåla vidare lättsinne och dårskap af min hustru. Ditt eget begrepp borde säga dig, att hade jag ansett hedern fordra att jag skickat någondera af de unga männen ur verlden, så hade det varit Heneage. Denne är Philips mördare och skall få svara derför. Jag skall aldrig tröttna i mitt bemödande att bringa snaran kring hans hals. Ingen möda, ingen kostnad vill jag spara förrän detta mål är vunnet, det svär jag vid Gud! Med det sista gripande ordet stod han upp och satte åter stolen på dess plats. På vägen till dörren vände han sig om och sade med ett vänligare uttryck i rösten: Ar du bättre i qväll, Selina? Nej; jag tycker mig för hvar stund bli Sämre. vt Jag skall skicka upp Lowe. Han är visst ännu i närheten. Ack, moster Selina! utbrast jag med sammanknäppta händer medan tårarne ström