Grefve Posse besvarade i ett längre yttrande frih. af Ugglas anförande. Till en början ville han afböja förebråelsen att ej ha iakttagit behörig grannlagenhet då han ej på förhand underrättat om interpellationen genom att erinra derom, att denna varit af den beskaffenhet, att den ej kunde på stående fot besvaras, utan förutsatte att hr finansministern skulle för ändamålet behöfva anskaffa upplysningar. Upptagande härefter de gjorda inkasten, förklarade han sig icke sakna kännedom om vilkoren för allmänna beväringsfondens disposition och han hade icke haft för afsigt att ingripa i regeringens rätt med afseende å densamma. Han hade blott velat fråga om ej regeringen ville ställa den till riksdagens förfogande för att undvika en skatteförhöjning. Om de behof, för hvilka man nu ville anlita fonden vore så angelägna, hvarför hade man icke förr tillgodosett dem, utan gömt pengarna år från är? Att använda fonden till bekostande af beväringsöfningar t. ex. vore väl för öfrigt ej något för beväringsutvecklingen främmande. Det vore mindre främmande för densamma i tal:s tanke än att använda den för öfverflyttning af båtmanshåll till linieinfanteri. Hvad anginge andra beväringsklassens öfningar, syntes de hufvudsakliga skäl, som blif-( vit anförda för denna åtgärd vara alldeles( afgörande och de voro väl kända innan statsverkspropositionen uppgjordes. Det vore för öfrigt anmärkningsvärdt, att vid förklaringen hvarföre vissa besparingar borde reserveras, det hette att de kunde framdeles blifva behöfliga, eller att brister möjligen framdeles kunde uppstå, till hvilkas betäckande de erfordrades. Grefve Posse sporde nu huru långt fram i tiden man dervid sträckte blicken och om man ej kunde öfverlemna åt framtiden att sörja för behofven när de möjligen yppade sig. Då han således icke kunde godkänna detta skäl för reservationernas bibehållande, anställde han en kontraräkning, genom hvilken han sökte visa att under olika poster på ö:te hufvudtiteln kunde göras tillgängligt ett belopp af 550,000 rdr. Han vi-l, sade vidare, att sjöförvaltningen hvarje år började sin verksamhet med ett öfverskott från föregående år af mellan två och tre millioner: Dessa medel vore en gång anvisade åt regeringen och riksdagen kunde således icke öfver dem disponera. 4 Men hvad riksdagen kunde göra, det var att vägra anslag då man funne att medel vore tillgängliga blott regeringen ville taga dem i anspråk. Sitt yttrande, att statsregleringen kunde uppgöras utan behof af nya skatter stod tal. fast vid, och han ville visa en utväg huru de 1,600,000 rdr, som ansåges behöfva med skatteförhöjningar betäckas, skulle kunna åstadkommas, äfven under antagande att allt hvad K. M:t begärt beviljades, med undantag af anslagen på 5:te hofvudtiteln. Han beräknade dervid att för beväringsöfningarne nästa år skulle användas af beväriogsfonden 600,000 rdr; vidare att anslagen till monitorernas förändring och till byggande af pansarbåtar, 660,000 rdr, skulle vägras. Dernäst beräknade han den af finansministern uppgifna behållning på extra anslagen, 50,000 rdr, och slutligen en besparing af 200,000 rår på inställandet af andra beväringsklassens möten detta år, enär ju bristerna i andra anslag väl borde vara förut af finansministern beräknade. Slutligen berörde grefve Posse temligen utförligt angeläenheten af de under armöförvaltningen ställda fondernas öfverlemnande till statskontoret, som derigenom skulle få en fond, som satte det i stånd att bestrida nödiga förskotter och undvika den förlägenhet, hvari kontoret nu ofta råkade. Njöministern frih. Leijonhufvud förklarade anledningen hvarföre besparingarne på anslaget till båtsmanskojer ej kunde påräknas såsom någon tillgång. Afven i afseende på åtskilliga andra poster meddelade frih. L. upplysningar, afseende att visa, det de omtalade besparingarne ej vore disponibla. Frib. af Ugglas uppträdde härefter ånyo bland annat för att visa, att öfverflyttningen af armåförvaltningens fonder ej vore något nytt finanssystem, såsom grefve Posse förmenat, ty frågan vore, med anledning af framställning från 1868 års riksdag, beroende på pröfning hos regeringen som infordrat vederbörandes utlåtande i ämnet. Krigsministern hr Abelin anmärkte, att uppställandet af stam för den beväring, som saknade sådan, verkligen vore att utveckla beväringsinrättningen. Orsaken hvarföre man dröjt med att sörja för de behof med afseende å beväringen, om hvilka friherre af Ugglas talat, vore dels den att man måst afvakta riksdagens beslut öfver det organisationsförslag, som hade tagit dessa tillgångar i anspråk, dels att de förut varit otillräckliga för dermed afsedda förändringar, och man borde icke börja ett företag förrän man kunde se att man gick i land dermed. En ånsvarig departementschef kunde för öfrigt ej gå tillväga lika lätt och lika opröfvadt som en utanför rådkammaren stående anmärkare. Hr 4. Bergström tycktes anse grefve Posse gått längre än han bort vid begagnandet af interpellationsrätten då han nu framställt nya interpellationer. Enahanda anmärkning gjorde hrr Staaff och Asker. Hr Jokn Ericson ansåg sig böra begagna tillfället att protestera mot inställandet af andra beväringsklassens öfningar, en åtgärd, för hvilken intet skäl ha kommit till offentligheten, och genom hvilken krigsministern äfventyrat all den framgång, som föregående krigsministrar alltsedan 1809 vunnit åt be-l väringsinrättningen. Hr Erieson hedrades icke af krigsministern med något svar på dessa anmärkningar. Hr Palander bestred på det bestämdastel grefve Posses åsigt att man skulle vägra anslag till monitorernas förändring, men gillade föröfrigt de af honom uttalade åsigter. Frih. Gripenstedt visade, att reservationerna ej låge ; — tot rr I RO FA AA (RS DO . co Nr mm LL e )