Aftonbladet – 12 februari 1870, sida 3

att begå ett mord. Hela hans natur skulle fasat tillbaka för ett så rysligt brott som hans far äfven för några få timmar sedan sade i detta rum. Om skottet kom från hans bössa, så skedde det af våda. Skottet kom från hans bössa, genmälde mr Barley, något om bör ej komma i fråga dervidlag. Jag vet att du säger så; men det är likväl besynnerligt att också du med din bössa var på samma plats. Nej, för all del! — blif nu inte ond; jag måste säga ut hvad jag tänker. O, min Gud! jag tror att all denna ovisshet skall döda mig! Mr Edvin Barley flyttade en stol till sängkanten och väl hördes det på den kraft hvarmed stolen sattes ned, att mannen var vred. Jag kände mig färdig att sjunka till golfvet vid föreställningen om att han kunde upptäcka mig. Vi måste ba den här saken på redig fot, Selina. Det är inte första gången som du framkastar hänsyftningar för hvilka du borde blygas. Misstänker du att jag har skjutit Philip King? Hans röst var så sträng, att hon kanske saknade lust att rent ut svara jan, men föredrog att kringgå frågan. Det vill jag inte påstå. Men det är endast på ditt vitnesmål som Heneage blifvit fälld. Och du vet sjelf huru förbittrad du den: sednare tiden varit mot honom. Hvems fel är det? Ja ditt! Det har aldrig tunnvits en verklig anledning dertill. Vore det också mina sista ord här i lifvet, Edvin — bon började häftigt gråta — så säger jag dig att jag inte har hyst sådana känslor för Georg Heneage som du tror. Som jag tror. Hade jag trott något sådant, skulle jag långt före detta ha kastat