Aftonbladet – 12 februari 1870, sida 3

Tunneln genom Mont Cenis. (Ur Revue des deux Mondes.) Om den präktiga af Fabroni bygdafchaussån, om den efter Fells system aolagda pro. visoriska jernvägen för Mont Cenis befarande varit ofantliga framsteg, är det, hvartill der nu pågående genomsprängningen skall leda ett framsteg af ännu mera betydande art Vi skola ej trötta läsaren med ett upprepande af de skäl, som förmådde den italienska regeringen att företaga detta gigantiska arbete: vi skola inskränka oss till att skildra den ståndpunkt, hvarpå arbetena för ögonblicket befinna sig, och i några få ord beskrifva de utvägar som användts för att öfvervinna de svårigheter ett så kolossalt arbete måste erbjuda. Då den största svårigheten onekligen låg i längden af den tunnel, som skulle insprängas i berget, måste man, för att så mycket som möjligt förkorta den, anbringa öppningen så högt på bergets sida som lät förena sig med de stigningar vägen hade att passera. Det är nemligen tydligt, att om tunneln blifvit indrifven från sjelfva dalbottnen, dess längd skulle blifvit mycket större och kostnaden låvgt betydligare, utan att dragkostnaderna skulle i proportion derefter förminskats. Öppningen åt den italienska sidan i Bardonneche bestämdes till omkring 1291 metrer öfver hafsytan. Öppningen på franska sidan i närheten af Modane måste befinna sig så lågt som möjligt i förhållande till denna, på det att tunneln måste så mycket lättare kunna anknyta sig till den jernvägslinie, som nu har sin ändpunkt i S:t Michel. Begynnelsepunkten bestämde man på följande sätt. Bära sig åt buru man ville, måste tunneln, för att bereda vattnet aflopp, ha en dubbel lutning, den ena mot den södra eller italienska, den andra mot den norra eller franska sidan, och kulminationspunkten befinna sig precist i midten på lika afstånd från de båda öppningarna. Men som den södra öppningen ir den högsta, måste lutningen mot söder vara så svag som möjligt, det vill säga ungefär en half millimeter på metern; hvaremot, lå den norra öppningen ligger lägre, lutninsen på denna sida måste vara så stark som med trafikens fordringar låter förena sig. Hon bestämdes till 22 millimeter på metern. Tillämpar man nu dessa siffror på den längd af 12,200 metrer, som tunneln är beräknad utt erhålla, får man öppningen vid Modane ingefär 128 metrer lägre än den vid Barlonnåche, det vill säga 1163 metrer öfver vafsytan och 110 metrer öfver dalbottnen. Och som Saint Michel, den nuvarande jernvägens ändpunkt, har:722 metrers höjd, är len till tunnein återstående höjden 441 metrer. Sedan de båda begynnelsepunkterna väl voro bestämda, måste man förvissa sig om utt de från båda sidor indrifna gallerierna kulle mötas i midten. Det skulle ej behöfts ver än en afvikning af en half centimeter på netern i hvardera för att de i midten af erget skulle passerat hvarandra på 120 netrers afstånd. För att på ett säkert sätt estämma riktningen, fixeråde och utstakade nan först på bergets yttersida den vertikala lan, hvari de båda öppningarna befinna sig. )perationen erbjöd stora svårigheter i ansende till bergets höjd, ett berg, hvars spets xr nära på otillgänglig. Man måste använda tt trigonometriskt törfarande och medelst en erie af trianglar öfver berget draga en imainär linie, som, brytande sig i lika många inklar som hon möter utsigten stängande jemnheter, från öppningen i Modane skred radvis upp till högsta höjdpunkten och sean steg ned till öppningen i Bardonnåche. örst efter flera upprepade försök lyckades perationen och man kunde nu med visshet ppsätta på högsta punkten en signal, som efann sig i samma vertikala plan som del åda öppningarna. Sedan detta förberedande rbete var afslutadt, blef det fråga om att oggrannt bestämma den riktning, som skulle . öljas inne i berget. För detta ändamal upp: ördes på den motsatta sidan af dalbottnen,!: ET sa pdedert nt rtsndnkba Babas et ants JR