Aftonbladet – 12 februari 1870, sida 2

och -värmde fötterna mot jernplåten framför spiseln. Jag afskyr att sätta mig till middagsbordet, utan en värdinnar, yttrade mr Barley i det han gick till dörren. Kommer inte du, skall jag bedja Charlotte Delves taga din plats.n Det är mig likgiltigt hvem som sitter vid bordet då jag inte sjelf är der. Med detta ovänliga svar ännu ljudande ör sina öron, lemnade han hastigt rummet. Afven jag insåg att det var orätt yttradt af Selina. Hon sköt ånyo för regeln och lyfte undan den blå sammetskudden. År du qväfd, barn? Stig nu upp och kom noga ihåg hvad jag säger dig: berätta inte ett enda ord för min man om Kvad som tilldrog sig vil paviljongen. Nämn det aldrig, hvarken till honom eller pågon annan. Men tänk om man frågade mig, Selina? Hur vore sådant möjligt? Philip King, stackars gosse, finns inte mer; Georg HeRm2age är borta och hvilken annan skulle kunna tala med dig derom? Du må väl inte redan ha sagt något, kära barn? tilllade hon med en viss förfäran. Jag hade icke talat derom med någon och sade henne det. Jemima hade frågat mi om anledningen till min förskräckelse, då jag kom hem från skogen och jag bade svarat, att jag hade hört ett skott och ett jämmerrop; jag saknade mod att säga något viare. Det är brax, yttrade Selina. Hon skickade mig till sängs och tillsade Jemima att stanna inne hos mig tills jag somnat, Den lilla stackarn är kanske uppskrämd, hviskade hon till henne, men jag hörde hvart ord. Och jag förmodar, att Jemima också var skrämd, ty en annan af hu