Aftonbladet – 12 februari 1870, sida 2

Religionsundervisningens skiljande från folkskollärarebefattningen och dess öfverlemnande åt presterskapet (Slut fr. gårdagsbl.) Tanken på religionsundervisningens öfverlemnande åt presterskapet är föröfrigt icke ny, utan har flera gånger varit framstäld. Redan det allmänna besvärsoch ekonomiutskott, som vid 1840 års riksdag utarbetade grunderna för 1842 års skolstadga, uttalade sig efter moget öfvervägande klart i denna sak och lyckades äfven vinna ständerna för samma mening. Men K. M:t fann ej för godt att åt ständernas begäran lemna sin sanktion, som man tror:hufvudsakligen på anstiftan af dåvarande statssekreteraren för ecklesiastikärendena Heurlin. Utskottets förslag, att presterskapet skulle meddela direkt under visning i folkskolan, utbyttes mot en blott uppmaning till detsamma, att genom sorgfällig uppsigt öfver läraren samt, der detta tarfoades, genom egen undervisning, förklaring och tillämpning göra de heliga lärorna lefvande i barnens sinne. Hvilken verkan denna uppmaning haft, torde vara allmänt bekant. Det förnämsta skäl, som då anfördes mot förslaget i presteståndet, der dock flere utmärkta prestmän förordade detsamma, och hvilket skäl den tiden måhända ej saknade grund, var att en pastors tid till den grad vore upptagen.af dels kyrkliga, dels verldsliga embetsgöromål, att han omöjligt skulle kunna medhinna att derjemte undervisa i folkskolan, helst om, såsom här och der var fallet, flera sådana funnos inom hans församling. Han egde ja dessutom både skyldighet och tillfälle att meddela ungdomen nödig religionsundervisning, sedan den lemnat skolan, såväl under nattvardsberedningen, som sedermera vid husförhören och i sjelfva kyrkan. Nämnda skäl synes dock numera förlorat största delen af sin kraft, sedan pastor genom den nya kommunallagen befriats från de flesta af de verldsliga göromål, som förr ålågo honom, och sedan äfven hans ekonomiska bestyr i betydlig mån underlättats, derigenom att kommunalstyrelsen oumera skall dels utarrendera de så kallade stomhemmanen, dels uppbära och till pastor aflemna såväl detta arrendebelopp som hans öfriga löneinkomster. Det synes då icke för mycket begärdt, om pastor eller annan prest i församlingen skulle uppoffra åtminstone en dag i veckan till religionsundervisningen i folkskolan. Presternas antal i Sverge är för närvarande närmare 2700. De fasta skolornas antal var, såsom ofvan är nämndt, för tre år sedan 2174, de flyttande skolornas 1251; för mnärvarande torde antalet vara icke obetydligt tillökadt; och blir det väl i framtiden änna mera, Från småskolorna, hvilka hufvudsakligen böra sysselsätta sig med innanläsningen, torde religionsundervisningen såsom egentligt läsämne, utan fara kunna uteslutas. På de flesta ställena skulle presternas antal följaktligen vara tillräckligt, isynnerhet om kom