Aftonbladet – 12 februari 1870, sida 2

iinistrat Hch adjunkter möjligtvis till dennas inför allt annat vigtiga del af sin tjenst1 ring skulle anslå två dagari veckan. Emels : rtid är klart, att det oaktadt på on eller agvan ; rt undantagsvis någon brist skulls täppstå. la resten må då anmäla sådant för domkapitr st, som, der så ske kar, anordnar särskildt s jenstebiträde. Omöjligt torde väl i sådana ; j f I C t q ! Å ! !f all ej heller vara att bland församlingsboerna nna män eller qvinnor, hvilka äro litfvade f ett sannt religiöst nit Samt frivilligt skulle ilja åtaga sig undervisningen. Derskollära-t en möjligtvis af inre drift och kallelse derill känner sig manad, utan att det likväl nses tillhöra tjensten eller qvalifikation derör fordras, bör hans biträde naturligtvis ej fslås. Man framställer nu ofta den fordran, att eligionsundervisningen helt och hållet skall kiljas från folkskolan samt öfverlemnas åt emmet eller presterskapet. Må så vara. Men att alldeles utan vilkor öfverlemna den åt wemmet allena, torde dock kanhända vara rådligt, då man icke eger full säkerhet, att öräldrarne icke alltid hafva tid, lust och förnåga att undervisa i detta vigtiga ämne, som : ngalunda får försummas eller åsidosättas. kall religionsundervisningen erhålla någon : verklig fasthet och bestämd riktning, torde : len sålunda åtminstone böra öfverlemnas åt len prest, till hvilken hemmet, d. v. s. förildrar eller målsmän, har förtroende. Men lensamma bör dock i alla händelser hafva sig en bestämd tid dertill anslagen. Om folkskolan skulle upptaga alla 6 dagarne i veckan och den sjunde vara en hvilodag, så olefve likväl ingen sådan tid öfrig. Är det lerföre allvar med religionsundervisningen, så synes billigheten fordra, att en viss dag i veckan, möjligtvis lördagen, dertill ansloges. Detta synes vara tillräckligt, äfven med fästadt afseende på ämnets vigt. I Stockholms folkskolor, hvilka i mer än ett hänseende kunna gälla såsom mönster, upptager religionsundervisningen, fastän fördelad på flera davar, omkring en sjettedel af veckan. Således en dag i veckan åt den teoretiska religionsondervisningen och söndagen för den praktiska tillämpningen deraf. Den medborgerliga undervisningen finge då de återstående dagarne oafkortade, i synerhet i den mån hemlexorna alltmera försvinna, då religionsläraren ej genom dem kan göra intrång på deras område. ön annan fråga blir det förhållande, i hvilket religionsundervisningen i folkskolorna skall sättas till den religionsfrihet, hvilken vi väl förr eller senare skola erhålla. Sjunde paragrafen i det af riksdagen antagna och hos regeringen till afgörande hvilande förslag till dissenterlag, stadgar i nämnda hänseende följande: I afseende å folkundervisningen skola främmande trosförvandter och deras barn vara underkastade derom gällande stadgar och anses tillhöra det skoldistrikt, inom hvilket de äro boende. Barn, som -— enligt bestämmelser i andra paragrafer — icke skall uppfostras i evångeliskt-lutherska lå å på framställning at vederbörande målsma tagas från undervisning deri såväli folkskola. som i elementarläroverk; dock åligger vid den förra skolstyrelsen och vid den senare rektor tillse, att sådant barn genom målsmans försorg erhåller tillbörlig religionsundervisning. Försummar målsman, oaktadt at skolstyrelse eller rektor erhållen påminnelse, sin skyldighet härutinnan, skall barnet deltaga i den religionsundervisning, som i folkskolan eller vid elementarläroverk meddelas. Detta stadgande synes, isynnerhet om uttrycket tillbörlig religionsundervisning något närmare begränsas, vara för religionsfrihetens vänner och anhängare ganska tillfredsställande. Å ena sidan lemnas derigenom full frihet åt barn af främmande religionsbekännelse att-åtnjuta den religionsundervisning, som deras målsmän anse lämplig. Men å andra sidan är den restriktion gjord, att, om sistvämnda undervisning försummas, barnet det oaktadt åtminstone erhåller den som statskyrkan består. Genom att på sätt, som ofvan blifvit föreslaget, skilja den medborgerliga och religlösa undervisningen från hvarandra, synes mig klart, att båda skola vinna betydligt, samt ett väsentligt steg blifva taget till afbjelpande af en bland den nuvarande folkskole-inrättniogens förnämsta brister. Blir folkskoleläraren såväl vid seminariet, som i skolan, befriad från de religiösa ämnena, så kan han odeladt egna sin tid till inlärandet af och undervisningen i de det oaktadt ganska talrika medborgerliga eller verldsliga ämnena, samt måste i dem blifva lika mycket skickligare och kunna lemna lika mycket bättre undervisning, som den dertill anslagna tiden blir mera utsträckt. A andra sidan synes gifvet, att religionsundervisnipgen till beskaffenheten måtte blifva väsentligen förbättrad, då den ombesörjes af män, som för hela sitt lif egnat sig åt prestkallet samt dertill omsorgsfullt beredt sig. Ja, man torde kunna hoppas att de, då de nu sjelfva öfvertaga barnaundervisningen i det heliga ämnet, klarare än hittills, då hela bördan varit kastad på skolläraren, skola varseblifva de brister, hvarmed densamma varit behäftad, samt derigenom känna sig kraftigt manad till deras afhjelpande. Ur hvilken synpunkt man än ser saken, måste således den föreslagna åtgärden i hög grad bidraga till förbättrande af folkskoleundervisvingens qvalitet, en sak vid hvilken man hittills kanhända fästat mindre uppmärksamhet än som vederbort, om detta äfven på ett naturligt sätt kan förklaras genom da stora ansträngningar, som blifvit gjorda och ännu måste göras för dess qvantitativa utveckling. Skjutbanors anläggande. Sedan K. M:t, som ansett skjutbanors anordnande i de särskilda delarne af landet vara ett kraftigt medel