Aftonbladet – 8 februari 1870, sida 3

lyckliga nog att få hemfa på fattlgnuoct. DM SÅ åtminstone fallet i flera församlingar i Stockholmå Ofta är fadren en sapare, eller har han helt och hållet öfvergifvit hemmet, och för att modren skall kunna förtjena sig den nödiga betalningen för hyran, måste hon vara ute från bittida på morg. 8 nen till sent på aftonen som hjelpbustra eller månglerska. Det finnes familjer, der barnen icke På hela veckan få se en skymt af sin moder, då on går bort innan de vakna, och återvänder 8edan de somnat. Kommer man in i ett sådant hem, så råder der den största oordning, och mar kan icke begära att barnen, som på morgonen skola skynda till skolan, kunna hinna att städa hostaden. Sjelfva hemta de sin middag på fattighuset och få ett par slantar till bröd för morgon och afton. Hvartill kunna dessa flickor då duga, när de lemna folkskolan och behöfva förtjena sig sitt eget bröd? Det är sannt, att de hafva vanligtvis förvärfvaät sig så mycken färdighet i skrifva och räkna, att de skulle kunna med fördel stå i bandel — de hinna ofta ända till sammansatt Regula de tri, och mången bländ dem har en så drifven hanåstil, att de skulle kunna täfla med den bäste renskrifvate. Men huru mången kan draga fördel af dessa för deras ställning nästan lysande talaner? En och annan kan få en sådan plats, der etta kan blifva användt, men de höra till undantagen, och alla de öfriga stå blottstälda — de skola skaffa sig plats; — och dermed menas att blifva barnjungfru eller husjungfra, men ack, huru hafva de blifvit utrustade härtill? Hvilken husmoder vill taga emot en barnflicka, som ej kan tvätta upp ett par strumpor, ej städa ett rum, ej en gång vet huru barnen skola klädas ordentligt? Änfis svårare är platsen som husjungfru, der det kommer i frågaatt sköta servering, gifva rum och möbler derag behöfliga ans, förestå stortvätto. S. v. Någon kokning på egen hand kan ej komma i fråga, och det är lyckti t nog om man finner sådana, som kunna hålla kokkärlen rena. Om det nu lyckas att få en sådan plats, så är det vanligtvis 1 fattigare hem, på mjölkmagasiner, bränvinsmagasiner 0. 8. V. Flickorna tjena der i flera år för kläder och föda, som det heter; kläderna bestå i de flesta fall af matmoårens gamla aflagda plagg, och födan är ofta sådan, att de visst icke hemta synnerliga krafter af den. Derag sygselsättning är då att bära på barn som äro så storg, att det ofta öfverstiger Teras krafter, att skura på nätterna sedan bränvinsförsäljningen upphört m. m. Det finnes äfven platser, der dessa flickor, sjelfva så godt som barn, helt och hållet ensamma få sköta barnen och hela huset, då man och hustru äro på annat håll sysselsatta i verkstad eller butik, och någon ledighet bestås dem icke, hvarken hvardag eller söndag, ty på söndagen skola herrn och frun roa sig. De få isådant all visserligen lära genom erfarenheten, då de ensamma måste försöka sig på allt: men huru lära de? Och för hvilka frestelser äro de icke utsatta? Mången kan tycka att denna målning är öfverdrifven; men den, som skrifver detta, har sjelf haft tillfälle att under några år följa ett antal flickor, sedan de kommit ut ur folkskolan och erhållit platser, En af dessa hade varit bland de mest framstående i folkskolan och nästan hvarje termin erhållit premier för flit och uppförande, och likväl har hon nu, vid 17 års ålder, suttit 3 månader på spinnhuset, straffad för första resan stöld. Ett par andra hafva lidit så mycket till sin helsa af det för dem ovana och trägna, grofva arbetet, der de fått plats, att de kanske aldrig återvinna den. Åter en annan var på väg att med ett kringresande äfventyraresällskap begifva sig utomlands, sedan hon under deras vistelse i hufvudstaden varit dem till bjelp med deras företag tills långt in på nätterna och hade varit utsatt för sådana frestelser, att hennes framtid troligtvis blifver ganska mörk. Öch här komma vi till den dystraste sidan af frågan. Just emedan dessa flickor icke uppfostras till qvinlig duglighet och ett husligt kall, just genom att de halva så svårt att med sträfsam flit förtjena sitt bröd, blifva de desto lättare ett rof för förförelsen. Hvem kan undra att de, då de icke ega förmåga att genom dugligt arbete förskaffa sig en tillräcklig inkomst, desto lättare låta bedraga sig till att på ett skamligt sätt vinna några rår, eller för att kunna få pryda sig med några grannlåter, olofligt tillgripa en summa af lumpet värde? Förföraren är alltid tillreds att fånga sådana lättvunna rof, och huru obetänksamt gifva de sig icke i snaran, då nöden eller begärelsen drifva dem? I, som det heter, lyckligaste fall blifva de gifta. Ofta börjar förbindelsen på ett orätt sätt, mar får en fästman — och flyttar tillsammauvs, utan utsigt att kunna försörja sig och sitt baro. Huru skall ett ordentligt hem af en sådan qvinna kunna bildas? Hon behöfde vara utrustad med mer än vanlig förmåga och praktisk duglighet för att kunna underhålla et sådant. Men i stället får hon snart endast, såsom hennes moder före henne, tänka på att kupna betala hyran och uppehålla sin tillvaro, om hon kan lyckas att ej slutligen för de flesta behof anlita fattigvården. Och ännu leu gång påpeka vi, att orsaken ligger till stor det I deruti, att hon aldrig fått lära de husliga göroI målen. Vi kunna ej annat än medgifva, att här lär en förändring nödig, om ej allt flera af de unga flickor, som i denna stund kanske med I flit och godt uppförande arbeta på att inI hemta de kunskaper folkskolan meddelar dem, len dag skola nödgas tillgripa dåliga medel för att kunna lifnära sig. Och hvad kan vara sorgligare än att vid besök i de fattigas hem få se 16 å 18 års flickor, friska och kraftfulla sitta och virka eller än värre, förnötande tiden med läsning af någon roman och känna att förebråelsen härför nästan tystnar, när man hör deras berättelser om de många fruktlösa försöken att få något arbete eller någon plats. Eller hur mången gång har man ej vid sin dörr fått se en ung, af svält utmerglad qvinna, tiggande några slantar för att köpa sig bröd och fått höra det förtviflade svaret på ett upprop att ej tigga notan i stället arbeta: jag begär ej bättre än att få arbete. Några bättre lottade qvinnor i hufvudstaden, som behjertat denna nöd och dertill tagit kännedom om, huru i Göteborg en s. k. praktisk hushållsskola för några år sedan bildats för att dana fattiga flickor till dogliga tjenarinnor genom att låta dem få insict och öfning uti alla inom hus förefallande göromål, och hvilken skola med framgång fortgår, bafva börjat en insamling af medel till bildande af en dylik skola inom Jakobs och Johannis samt Ladugårdslands församlingar. De hafva redan rönt uppmuntrande bevis på, att saken omfattats med deltagande, men för att kunna anskaffa den nödiga materielen för ep sådan hushållsskola måste man dock vädja till dem af hufvudstadens invånare som vilja och kunna bidraga härtill, att med bebjerItande af det stora gagn, en sådan inrättning pd skalle kunna göra, lemna detta bidrag; om än aldrig så htet kan det med tacksamhet användas. Upplysningar om huru skolan skulle ordnas och planen för dess verksamhet m. m. lemnas af grefvinnan Louise Posse (Hamngatan 12); froarne Sof af Kullberg (Storgatan 29) och Henrika Alm (Djurgården Rosenvik); j fröknarne Amelina Hermelin (Drottvinggatan 2180), Hilda Wennberg ( Malmskilnadsgatan 25) al och Hedda Cronius (Hamngatan 8). Listor dn akan Kds Af bida n Panare tillgängliga he 8 te