Aftonbladet – 1 februari 1870, sida 3

hon var bryggareenka och hade sitt bryggeri vid Drottninggatan midtemot Stora barnhuset. Hon kallades madam och gick alltid klädd i bindmössa. Om hennes väsen kan man för öfrigt döma deraf, att hon alls icke baxnades vid att hugga bryggardrängarne för örat och säga de mustigaste saker åt hvem som helst samt att Bellman omtalar henne i följande sammanställning: Vacker som en engel eller ful som Nymanskan,. OCarln gör i en not till detta ställe följande anmärkning: Nymanskan lärer emellertid ha förstått sig mera på malt och spisöl än på vers, så att Bellman ej gerna kunde få anledning att prisa hennes gästfrihet eller mecenatskap. Hr Wijkander låter henne emellertid uppträda och yttra sig med poetisk entusiasm om Bellmar, tilläggande: Vi borgarefolk känna honom väl; vi och kungen veta hvem Bellman är. Vi vilja icke uppehålla oss vid hennes öfriga vältaliga utgjutelser om den tidens skalder, hennes fina anmärkningar till konungen om huru Kraus lyftat Proserpina från underjorden upp i lampskenet o. s. v., utan tillägga blott att fru Almlöf ger oss en rätt lycklig bild af den fru Nyman, som författaren tänkt sig. Den gamle karolinen är kanske styckets största kuriositet. Då han varit Carl XII:s ifdrabant i slaget vid Pultava, så måste han vara öfver 100 år; men detta hindrar honom cke att vara framme öfverallt, lägga sig förskräckt i allt och hålla långa tal i poliiken, som vitna att han följer mycket noga ned sin tid och är mycket noggrannt initiead i karakteren af de moderna revolutionära örelserna. Han går jemnt och ständigt, äfven emma, klädd i stora ridstöflor och med en väldig pamp vid sidan. Det är hr Dahlqvist, om man trott sig kunna pålägga denna beynnerliga roll, full af orimlighet och affekation. Ingen lätt uppgift är det heller att skapa n Jefvande gestalt af gubbens sondotter. röken Lindqvist inlägger mycken förtjenst försöket. Måhända skulle vid sidan af den tora lifligheten, något mera djup och qvinlig änslovärma kunna framskymta.