för en diplomatisk carrier. Sverige egde ännu betydelse i den diplomatiska verlden; såsom sjöfarande nation intog Sverige-Norges folk ett af de främsta rummen. Tal. skulle derför af alla krafter motarbeta de antydda förslagen. Hr Wijkander yttrade sig emot det, enligt hans åsigt, vådliga, om frihetstiden erinrande företaget att af sparsamhet lemna 1870 års beväringsklass oöfvad. Grefve J. O. Mörner uppträdde mot den punkt i den k. propositionen, som ville förändra en del båtsmanskompanier till soldater. Hr Tornerbjelm fick sedan ordet, men afstod det i anseende till den långt -framskridna tiden. Hr Rydqvist höll ett längreföredrag, som dock icke hördes å referentläktaren. Såsom det tycktes vände det sig kring konsulatväsendet. Statsrådet Carlson tillkännagaf nu, efter nå; kortare genmälen, att beträffande musikaliska akademien och k. biblioteket alla möjliga upplysningar skulle tillhandahållas statsutskottet. Grefve Henning Hamilton rättade å en föregående talares vägnar, ett misstag, som denne begått, beträffande ord i kammaren uttalade af krigsministern Abelin, som, förekommen häraf, blott tillkännagaf att han afstode från ordet. Hvarefter, sedan h. exe, grefve Wachtmeister sökt besvara de af hr Rydqvist mot vårt konsulatväsende riktade anmärkningarne och hr Wijkander bejakat riktigheten af det af grefve Hamilton å hans vägnar gjorda erkännandet om tt faktiskt misstag, den kongl. propositionen remitterades till statsutskottet.