Aftonbladet – 29 januari 1870, sida 2

Då vi med all beredvillighet lemnat den ärade insändaren plats för ofvanstående anmärkningar emot oss, hoppas vi att han å sin sida benäget tillmötesgar en anhållan af oss, den att ännu en gång genomläsa det yttrande af oss, som han gjort till föremål för sin granskning... Då han så strängt lagt oss till last att vi under fortgången af resonnementet talat om den formella likställigheten mellan kamrarne, hvilket ins. förmenar vara orätt, emedan likställigheten är lagbestämd, verklig och materiel,, hade han måhända ej bort lemna å sido att vi i början af det yttrande han citerat, erkänt den fullkomligt sidoordnade ställning, som kamrarno ega inbördes såsom ett gifvet faktum. Kan nu ins. göra hvad han kallar lagbestämd, verklig och materiel likställighet till något mera än fullkomligt sidoordnad ställning? Vi våga tro att detta ej kan lyckas och att det icke är ins:s ord, som fullständigast uttrycka likställigheten. År det således den omständigheten att vi, efter uttalandet af kamrarnes fullkomliga likställighet, i fortgängen af yttrandet talat om den formella likställighetens upprätthållande såsom ett problem, hvilket skall utgöra vårt anmärkpvingsvärda fel. Men huru står härmed tillsammans, att ins. icke blott erkänner att vi hafva alldeles rätt deruti att problemets lösning beror på det anseende hvardera kammaren lyckas att sig förvärfvan, utan äfven vill att man skall mana kamrarne att täfla, om hvem som bäst skall hålla sig uppe. År det nu ett fel mot den lagbestämda, verkliga och materiella likställigheten, då vi råkat att tala. om formel likställighet; hvad skall man då säga om ins., som vill mana kamrarne att täflav om större inflytande den ena än den andra. Icke kan en sådan täflan tänkas utan resultat och huro går det då med ins:s verkliga likställighet? Vi befara att frågan huru länge likställigheten kan upprätthållas, då snart öfvergår från egenskapen af ett intressant problem, till den af ett problem, som funnit sin lösning. Listan på våra fel upptager ock, att vi skulle i den uppsats, som utgör föremål för insändarens klander, hafva kallat andra kammaren den egentliga representantkammaren. Äfven den synden finge vi väl bära, om så vore att vi begått den, men nu gäller frågan om insändaren gripit oss in flagranti eller — tagit sak på bak. Vi hemställa ånyo om en genomläsning af vårt klandrade yttrande. Der talas om andra länder, der ministerens öde ligger helt och hållet i händerna på ett underhus eller en deputeradekåmmare och ingen minister är möjlig utan bestämd majoriritet pinom denna egentliga representantkammare. Att vi icke här kallat vår andra kammare den egentliga representantkammaren är uppenbart. Har insändaren vid ge-. nomläs: ingen funnit denna benämning så naturlig, att han sjelf lämpat den på andra kammaren, icke bör han derföre gräla på oss för ett ordasätt, som vi ej begagnat.