Aftonbladet – 29 januari 1870, sida 2

jegagna egna kläder; universitetsbeväringens fning tillsammans med allmänna beväringen; lennas militäriskt riktigare emottagande; hen1es indelning redan under första mötet i ompanier och, då dessa äro flera, i bataljon; nera befäls användande vid öfningen; beväingens fördelning under andra årets möten i stamkompanierna, med, der så ske kan, sernensam lägerförläggning; rekrytmötenas bättre anordning; timmermännens vid infaneriet utbildning för att skaffa tillgång till utförandet af de numera så vigtiga mindre fältarbetena. samt deras undervisning som förgångsmän vid större dylika arbeten, hvilket varit ett under 40 år insedt behof. Det i Aftonbladets nämnda artikel förekommande yttrandet, att man af nuvarande regerings skaplynne icke har att vänta sig något initiativ i afseende på besparingar, — är så mycket mindre rättvist mot nuvarande krigsministern, som det ju var han, hvilken föreslog inställande af 1868 års vapenöfningar för att vinna besparing af 400,009 rdr att användas till anskaffning af nya bakladdningsgevär, hvilka — samma år som det andra kammarens misstroendevotum gafs, hvilket ansågs böra föranleda hans afgång utdelades åt hela armån. Jag lemnar alldeles derhän, om detta inställande af 1868 års vapenöfningar var politiskt riktigt. För min del vill jag ingalunda berömma det. Sådana besparingar gifva smak för fortgång på samma bana och andra kammaren leddes just på samma väg året efter. Man bör både afmilitäriska och politiska skäl hoppas, att dylika mötesinställningar icke skola förnyas, så framt ej ej andra afgörande skäl än besparing tala härför. Sådana besparingsskäl hafva sin enda förklaringsgrund i vår regerings och vår representations! gemensamma obenägenhet att söka bereda inkomster enom indirekt beskattning och genom skatt å öfverflödsartiklar, utan söka bereda allinkomst på besparingsväg, som stundom ej är den rätta. Emellertid må till det ofvan sagda läggas, att våra förråd nu hegynna att med nya gevär fyllas; de, som från Amerika först hemtades och kostade 63 rår, tillverkas nu för 25 rdr vid kro. nans eget faktori, hvilket undergått väsentliga förbättringar genom ombyggnader och ypperliga maskiners anskaffning. Likaledes har kopparpatrontillverkningen sedan 1868 lemnat de vackraste resultat; på Carlsborg har ett stort förrådsskjul uppstatt, der trosstordonen, hvilkas anskaffning hitintills i följd af bristande förvaringsrum måst anstå, numera kunna! inrymmas; telegrafmateriel, både optisk och elektrisk, har anskaffats m. m. Naturligtvi: har allt detta utförts af förvaltningschefe och andra kunnige män, men då krigsministern tår uppbära ansvaret för allt hvad son underlåtits, må han också få åtnjuta rättvis: för det ivitiativ i dessa delar, som är han förtjenst. Slutligen må anmärkas, att andra kam marens beslut rörande exercisanslaget vä icke ensamt förestafvades af denlockand bösparingen å ett anslag, som syntes var: så lätt att afkorta; ej heller af mötestiden föregifoa bristfälliga användning; utan ho månge af missnöjet öfver de slutsatser, hvar till krigsministern kommit rörande rustoc roteringsbesväret, samt den utredning af frå gan, den af honom tillsatta komiten åstad kommit, hvilken, jemte de belysningar, sor vid förra riksdagen skedde, bringat den klar het öfver denna fråga, att hon inför alla, sor kunna och vilja taga skäl, bör anses var siten. Men så mycket mindre borde ha då anse beslutet innebära ett komplett ne I derlag för sig. Hos alla i frågan kunnig hade han rätt, och jag är för min del öf vertygad om,. att ifall menigheterna skul tillfrågas, huruvida de vilja mot skälig er sättning utbyta indelningsverket, skola ders svar allmänneligen blifva nej. Frågas d åter, om de vilja dess fullkomliga afskaffar de och betalning af andra, så lärer ingen ur : derlåta att på spörjsmålet, om han vill slipF en skatt, svara ja. Jag föreställer mig genom de framstäld skälen hafva visat: att kamrarnes likställig het är en vigtig grund för vår nya parlamer tariska författning; att den från andra kan marens föregifna öfverlägsenhet dragna slu sats om en ministers afgång i följd af denr kammares votum ensamt, äfven om fråga vore af den största politiska vigt, icke någon konstitutionel grund; att de utomlnnt ifrån hemtade konstitutionella föredömen ä stridande mot våra konstitutionella vanor oc ej behfvaö följas; samt slutligen, att om för riksdagens andra kammares votum åsyft: nuvarande krigsministerns afgång, hade si dant med afseende på hans åtgärder var . ganska obilligt. i ut J.A, H. Då vi med all beredvillighet lemnat de