Aftonbladet – 29 januari 1870, sida 2

JHuruvida det äfven är insändarens mening utt, vi skulle i den citerade uppsatsen klanlrat krigsministern för det han ej efter nelerlaget i andra kammaren afgick från sin plats, våga vi ej afgöra. Bestämdt yttrande lerom saknas, men insändarens till oss rikade vidlyftiga försvar för krigsministerns Jvarstannande på sin plats tyckes antyda en sådan uppfattning hos insändaren. Vi hänvisa, ånyo till våra yttranden, hvilka lära utvisa att vi omnämnt ett faktum, upplysande för kamrarnes inbördes ställning, utan något omdöme om den ifrågavarande ministerns handlingssätt. Slutligen tillåta vi oss förklara, att om det varit insändarens mening att öfvertyga oss om lämpligheten af det sätt på hvilket den första kammaren inom vår nya representation bildas, så har detta varit skäligen förspild möda. Vi hafva städse — och vi tro icke så obetydligt tidigare än den ärade insändaren — egnat vårt lifliga erkännande åt det sätt, hvarpå i den nya riksdagsordningen man lyckats lösa det svåra problemet, att i vårt land bilda den afdelning inom representationen, hos hvilken man ville finna det konservativa elementet; och våra åsigter detta hänsende vidhålla vi allt fortfarande, Men högst besynnerligt skulle det vara, om en nationalrepresentation, inom hvilken kamrarnes inbördes ställning, ordningen för ärendenas behandling m. m. innefatta så mycket nytt och icke förut i andra länder försökt, icke skulle förete åtskilliga problemer i konstitutionelt hänseende, hvilka det måste vara framtiden och erfarenheten förbehållet att lösa. Och derpå vilja vi alldeles specielt fästa insändarens uppmärksamhet, att om man uppställer jemförelser mellan vår författning och andra konstitutionella länders och om man påpekar olikheter som förefinnas, så är dermed alldeles icke sagdt, att man gifvit företrädet åt de utländska förhållanden man omtalat. I vår ifrågavarande artikel förekommer icke ett enda ord, som innefattar någo omdöme om det relativa värdet af de be stämmelser i svenska och utländska författ ningar hvarom fråga var. Vi blott konsta terade det faktum, att vår författning ge kamrarne en annan ställning inbördes än fal iet är i andra konstitutionella länder, och at man således icke af den ställning, i hvilke: dessa länders författningar försatt regerin garne till representationen och dess särskild afdelningar, kan hemta någon ledning för om dömet huru förhållandena i detta hänseend skola komma att gestalta sig under vår ny: författning. Insändaren saknar såledesi Af tonbladets artikel hvarje anledning till d framställningar mot benägenheten för det ut ländskap, till hvilka hans varma fosterländ ska känsla hänfört honom. Vår replik har redan blifvit längre än 3 önskade. Vi sluta derföre, hemställande ti våra läsares pröfning om våra yttranden gif vit insändaren verkligt fog till det klande han framställt.