Aftonbladet – 26 januari 1870, sida 3

Article Image
jernbottnen, endast förorsakade ett hål af omkring 12 fot, — en naturlig följd af träbottnens större motstånd, hvarigenom den tvang minan att sprida sin verkan öfver en större yta. Sistlidne år hafva sprängningsförsök med s. k. afståndsminor blifvit verkstälda emot slopade skeppet Dristigheten. Det är ej tillfälle att nu lemna del af den detaljerade redogörelsen härom, utan få vi endast i korthet omnämna, att afsigten med dessa försök var att, såvidt omständigheterna sådant medgåfvo, söka utröna: . 1. Minsta storleken af de laddningar, som erfordras till minor af nämnda slag, liggande på förut bestämda djup under vattnet. 2. Största afståndet, hvarpå minorna kunna läggas från hvarandra, för åstadkommande af åsyftad verkan, då de användas till spärrning af segelleder. . : Till försöken användes trenne minor, nemligen två af gjutjern och en af trä. De två jernminorna voro laddade, den ena med 300 skålp. vanligt krut, och den andra med 700 skålp.; den förra sänktes 30 fot och den senare helt nära intill sjöbottnen, eller 42 fot under vattenytan. Träminan hade 700 skålp:s laddning och låg på 30 fots djup. Kortaste afstånden från fartygets botten till minorna voro omkring 28 och 33 fot. Minorna antändes medelst elektricitet och exploderade i samma ögonblick. Explosionen åstad kom ett betydligt vattenkast, men föga jordskakning kunde förmärkas på omkring fots afstånd från målet. Verkan af hvarje mina särskildt kunde, sedan skeppet blifvit intaget i dockan, med temlig nogsrannhet bedömas, ehuru fartyget var totalt af orutet i tvenne delar, tvärskeppsvägen. Resultatet ut detta sprängningsförsök var särdeles upplyande. De två laddningarna på 700 skålp. hvarlera visade sig lagom stora för ändamålet, men len på 300 skålp. var för liten för sitt djup. Åtskilliga andra försök i minväg hafva äfvenleles blifvit utförda samt en del minmateriel anskaffad. En minbåt af jern, som kommer att framårifvas medelst handkraft och som är afsedd för positionsförsvaret i sluten skärgård, är under byggnad å Stora varfvet härstädes. Den är 29 fot lång och 5,7 fot bred i vattenlinien samt blir 4 fot djupgånde. Däcket, som kommer 2 fot öfver vattnet, öres kullrigt och af 0,25 dec.-tums tjock plåt. Ändamålet dermed är dels att vid minans explon hindra vatten att intränga i båten, dels att örskaffa båtbesättningen, som kommer att utgöras f 5 man, nödigt skydd mot handgevärseld och nöjligen äfven mot skråskott. Såsom ofvan är nämndt, är denna minbåt afsedd ör positionsförsvaret. Till det flygande skärgårdsörsvaret erfordras för olika ändamål både snabbsående minångbåtar och bepansrade minfartyg. I Sverige har således åtskilligt blifvit gjordt för jömineväsendets utveckling, och de resultat vi ge:om egen erfarenhet vunnit, i förening med de itländska försök, som kommit till vår kunskap, emna en temligen god grund att vidare bygga på. )ock återstår ännu mycket att göra, så i ena som ndra afseendet, innan sjöminevapnet kan intaga let framstående rum bland sjökrigsmaterielen, som et med rätta bör tillkomma. De flesta enropeiska sjöstater hafva redan eränt vigten, ja nödvändigheten af sjöminevapnet, Åsomr varande ett särdeles verksamt medel till örstärkande af kustoch hamnförsvaret. Tal., som illustrerade sitt föredrag öfver e oftvannämnda sprängningsförsöken med ärdeles upplysande fotografiska atbildningar f de massakrerade skeppen, öfvergick nu till jömineväsendets närvarande ståndpunkt ien el främmande länder samt framstälde derfter på ett särdeles intressant sätt hvad som r att göra för dess vidare utveckling hos ss, dervid ingående, så att säga, på sjömievapnets taktiska område och de Planen om härvid borde följas inom våra skärgårar.

26 januari 1870, sida 3

Thumbnail