Aftonbladet – 26 januari 1870, sida 3

regeringen. a tests ansatta Sjömine-väsendet. Vid militärsällskapets sammankomst den 20 Januari höll öfverstelöjtnanten vid Skärgårdsartilleriet A. V. Zethelius ett sakrikt föredrag angående sjömine-väsendet. Föredraget var egentligen ett svar å en krigsvetenskapsakademiens prisfråga i detta ämne. Sedan tal. i början af föredraget vidrört de hastiga framsteg, som sjökrigsmaterielen vunnit under de senaste tio åren, och kommit till det försvarsvapen, sjöminorna, hvars ödeläggande verkan under senaste amerikanska kriget han i få ord omnämnde, medde: lade han en kort historik öfver detta vapen från de äldsta tider intill våra dagar. Dagligt Allehanda meddelar hvad tal. anförde hafva för detta vapen åtgjorts hos oss, förbigående den utveckling vapnet vunnit i andra länder. Han framställde dessa atgöranden hos oss sålunda: År 1864 tillsattes i Sverige en komit6, som erhöll uppdrag att verkställa undersökningar aj undervattensminor,, och att anskaffa 2400 stycken sådana, enligt gillad konstruktion. Uppdraget blef äfven fullgjordt, men dessa minor hafva sedermera, genom vunnen erfarenhet, befunnits. vara af en mindre tillfredsställande beskaffenhet. Detta: förhållande bör dock icke väcka förundran eller anses såsom ett begånget fel: af komiten, ty vi våga påstå, att det är nästan omöjligt att uppgörå ett minsystem eller en minförsvarsplan, som icke förr eller senare, till följd af vapnets nyhet och natur, kommer att undergå förän: dringar och förbättringar — likasom förhållandet är, med all: annan krigsmateriel. allt efter som kunskapen derom hinner utbildas och åsigterna, beträffande sättet för dess: användande, vinna stadga, samt i den mån andra vapenslag äfvensom tidsförhållandena förändras. Sedan Maj månad 1867 hafva, såvidt tid och omständigheter sådant medgifvit, undersökningarne fortgått och sprängningsförsök med sjöminor blifvit verkställda mot tvenne slopade linieskepp och en fregatt i Carlskrona, nemligen år 1867 mot skeppet Carl den 13:de, då de af förenämnde komitå anskaffade Mer men befunnos ej kräftiga nog att åstadkomma tillräcklig verkan mot en starkare skeppsbotten, ehuru ett par af dem hade så stor laddning som de kunde inrymma — 7, utröntes, att 25 skålpund styckel . vidare en-stark jernmina, som2—7 vÅtut, inneslutet i på omkring 2 os tag intill fartygets botten vart o v 10ts djup, icke heller fjorde så stor --saN, SOM man på grund af uppgifter från främmande länder hade anledning vänta. 2 Sedermera hafya under år 1868: sprängningsförsök blifvit verkställda mot fregatten Desiree. Afsigten med dessa försök var att utröna verkan af s, k. stötminor, laddade med dynamit, mot såväl fregattens egen starka träbotten, som mot en enkel och dubbel skeppsbotten af jern. För vinnande af sistnämnda ändamål gjordes tvenne qvadratiska . genomhuggningar, hvardera med 6 fots sida, i fartygets botten. Uti den ena öppningen insattes jernspant och jernplåt, af samma svårlek som i en monitors botten, och i den andra en jernbyggnad, hvars styrka och sammansättning ansågs fullt ut motsvara en sådan dubbelbotten, som begagnas i nutidens större krigsfartyg af jern. Antalet minor, som vid försöket användes, var 6; deras laddning utgjordes af från 10 till 16 skålp. dynamit; afstånden från fart gets botten voro 2 och 3 fot, och deras afstånd från hvarandra 30 till 40 fot. De förenades genom isolerade ledningstrådar och antändes samtidigt medelst elektricitet. Alla utom en, den nemligen, som var placerad under den enkla jernbotten, exploderade, och verkan af hvarje mina särskildt var betydlig. Uti fartygets botten hade öppna hål af 40 till 50 qvadratfots storlek uppstått, och skrofvet var i öfrigt mycket illa tilltygadt. De rön, som genom dessa försök vunnits, äro: 1. Att dynamiten är ett mycket kraftigt och för stötminor lämpligt sprängämne. Dock bör anmärkas, att den är behäftad med den stora olägenheten att vara trögantändlig vid lägre temperatur än 10 C., och är det nästan omöjligt att få den att explodera i fruset tillstånd: Donna olägenhet torde dock ej vara af oöfvervinnelig natur. 2. Att omkring 15 skålp. dynamit, som exploderar 6 å 8 fot under vattenytan, och intill eller på 2 å 3 fots afstånd från sidan eller botten af ett nutidens större krigsfartyg af trä eller jern, kan utveckla tillräcklig kraft för att försätta ett sådant i sjunkande tillstånd. 3. Att till dynamitladdning icke behöfs så starka kärl som till vanligt krut, emedan förbränningshastigheten hos detta sprängämne är så stor, att kärlets väggar ej hinna gifva vika, förrän hela laddningen öfvergått i gasform. . 4. Att en skeppsbotten af trä, i styrka motsvarande fregatten Desir6es, eger större motståndsförmåga än en dubbelbotten af jern, lika med den förut beskrifna. Ty hade denna jernbotten varit starkare än fregattens träbotten, synes det vara klart, att träbottnen hade måst gifva vika före jernbottnen, Men på samma gång erfor man, att lika stora laddningar, på samma djup och afstånd från fartygets botten, utöfvade betydligt olika verkan, enär den ena minan åstadkom i träbotten ett t hål af omkring 80 gvadratfots storlek, då ingt verkan af den andre, den ubltg