Aftonbladet – 24 januari 1870, sida 3

; ha stuckit södra delen af staden i brand. ! I Den 19 December erhöllo insurgenterna en i förstärkning af 1500 man kavalleri och 3000 I jman infanteri från S:t Maix. General Brice -j hade utfärdat en proklamation, hvari han I vid dödsstraff förbjöd all plundring. MUSIK. j 4 l j J Hr Asger Hammeriks länge med intresse v bidade musikaliska matin gafs i går i Lal Croixs salong inför en särdeles talrik och ! animerad publik, som med bifall åt samtliga c de i programet ingående kompositionerna af !l konsertgifvaren tillkännagaf att den fann sina förväntningar motsvarade. Onekligen gjorde !s man vid detta tillfälle bekantskap med mer le än vanligt rika anlag hos en konstnärsande, f som ännu är i besittning af ungdomlig friskli het så i idger som arbetande, och hvars rörj4 liga fantasi med sina storartade om ock ejl alltid lyckligt utförda försök samt med mångx skiftande ingifvelser och ifrig forskningslust r är mäktig att väcka de varmaste sympatier. c För såvidt hr Hammerik ännu ej fordrar attc hyllas såsom mästare hade han också alltjt skäl att vara belåten med sin framgång. C Konserten inleddes med en orkesterkompoc sition, kallad Judisk Trilogi, som i musi-lt kaliskt värde också förtjenade främsta rummet bland de tondikter programet erbjöd. f Det synnerligen storartade ämnet, israeliterf nes vandring genom öknen och öfver Röda lf Hafvet, har här utan tvifvel djupt gripitf kompositören samt gifvit hans stämning enjln kraftfull innerlighet, som till en viss grad öfkb verskyler .det något obestämda och sväfvande s 8 n Lb 1 d ) d t g 8 f a g n Vv e e 8 ö L 8 hos teckningen, hvilken ej är tillräckligt deciderad till hållning och skaplyane för att motsvara de stora anspråk stoffet ingifver. Med afseende på harmoni och instrumentation vitnade särskildt trilogiens andra afdelning, Grafsång och tröst, icke allenast om fint öra för utsökt välljud, utan äfven omjv ett synnerligen konstnärligt och omsorgsfullt 8 e arbete, hvilket här krönts med så oblandad framgång att det i lika hög grad som styckets sköna melodi bär inspirationens prägel. För öfrigt hade man redan i trilogien tillfälle att bemärka åtskilliga svagheter hos hr Hammeriks symfoniska skrifart, hans ofta, men ej alltid fördelaktigt effektfulla lek med kontraster, hans förkärlek för unisoner och deraf s någon gång följande enformighet samt detta slöseri med de gröfre messingsinstrumenterne, fom resulterar allt annat än qvalitativ storet. Det mycket omordade motivet till segerhymnen framstod såsom en i sin renhet och enkelhet högst anslående melodi, något erinrande om Haendel, och är sålunda — dess historiska äkthet fullkomligt lemnad i sitt värde — ett lyckligt fynd af kompositören, hvilket han jemväl med skicklighet förstått göra sig till godo. Ur hr Hammeriks opera )Hjalmar och Ingeborg fick man höra först en symfonisk inledning med utmärkt vacker, men fullständigt italiensk hufvudmelodi, samt en instrumentation, vittnände om samvetsgrannt detaljarbete, vidare en erotisk scen mellan sköldmön Hervor och Hjalmars fosterbroder Orvar Udd — en duo, hvars karakter just icke heller förekom särdeles nordisk, och som tycktes oss minst originel bland konsertens företeelser — och slutligen tre så mycket mer egendomliga smärre orkestersatser, målande händelser och situationer i operan. . Angantyrs bergtagning, kunde, då man ej var i tillfälle att se bändelser framstäld på scenen, ej blifva särdeles dramgtiskt tydlig, hvaremot Alfernas dans,, oaktädt den genom sin modernitet något förvånande valsformen, intog såsom en både luftig och färgstark tonmålning, och Dvergarnes smidande af svärdet Tirfing förträflligt skildrade ett rastlöst och beställsamt arbete. Äfven idenna i allmänhet intressanta och lyckade dramatiska tondikt blef stämningen emellertid snarare störd än förhöjd genom de ofta förekommande, något oroande kraftansträngningar, som kommit på messingsinstrumenternas lott, och hvilka kompositören torde göra klokt i att något mera sparsamt anlita. I konsertens slutnummer, en prisbelöntla triumfmarsch, äro dylika effekter snarare på Öö sin plats, och här voro de äfven med äni större frikostighet anbragta. Oss anslog ar-t betet dock mest i sina mera smekande, milda l a momenter. t Såsom orkester-anförare tyektes oss hrd Hammerik hafva gjort högst utmärkta fram3a steg under senare år, såväl i förmågan att! sammanhålla och nyansera, som äfven i den f musikaliska allestädesnärvaro, hvilken mäktigt besjälar kapellet och gifver karakter åti dess prestationer; och äfven samlandet ochr ordnandet af detta kapell är i och för sig ettla vittnesbörd om icke ringa capacitet hos konstk nären. Åtskilliga bland uppgifterna, särdeles d violoncellistens, föreföllo emellertid nästan mer s än billigt ansträngande eller konstlade ochln 8 d k f t t ) e t I f t y 0 ——A Orm AA mA FR OM RA —M HH — MN — — O MM MM M mt BH rr) blefvo ej heller med fullständig framgång lösta. Vi förmoda och hoppas att denna konsert icke blifver den enda, hvarmed hr Hammerik under sin nuvarande vistelse härstädes uppträder inför vårt musikaliska samhälle, och lyckönska begge parterna till den goda utgången af det första försöket. Fru de Wahl, denna unga skådespelerska och sångerska, som genom naivetå, osökt behag och välgrundad konstfärdighet inom kort tid tillvunnit sig rang bland publikens gunstlingar, hade vid sin första recett i lördags afton att glädja sig åt fullsatt salong och lifligt bifall. IHon hade såsom uppgift för tillfället valt Theblomma och gaf sin roll i den täcka operetten med samma talang, hvarmed hon städse uppburit den, likasom der-lr med beslägtade, moderna partier. Förträff-1 ligt disponerad och synnerligen väl understödd af de medspelande artisterne blef fru de Wahll a hyllad med ihållande applåder vid sin entrå,lt samt såväl efter operans slut som sedan efter l a spektaklets inropad med entusiastiska bifalls-t yttringar. Äfven recettagerskans biträdend mottogo vedermälen af auditoriets stora be-js låtenhet. ) GROT RER ; 8 ö Om geologiska uudersökningsverket.