Aftonbladet – 24 januari 1870, sida 3

speciella afvikelser i fysiskt eller mineralogiskt hänseende, som till följd af lokala omständigheter kunna hafva gjort sig gällande inom likartade aflagringar. Den har således med afseende på de lösa jordlagren här i Sverige att skilja mellan t.ex. glaciallera, portglaciallera, krosstensgrus och rullstensgrus, torf och gyttja, glacialsand och portglacialsand o. 8. v.; men om den ena eller andra leraflagringen i ena eller andra hörnet af det för densamma utrönta området eller i närheten af de krossgrusbackar, som ofta pläga uppsticka ur lerfälten, är mera sandig eller mera grusig än i aflagringevs midt eller på andra punkter, så är detta ett förhållande, som från eo!ogisk synpunkt icke kan eller bör åskådiggöras, utan helt och hållet måste anses tillkomma den enskilde jordegaren eller kommunen att beakta och utreda. Till slut vill jag tillägga några ord om de geologiska undersökningarnes resultater i agronomiskt hänseende, för att inom behöriga gränser återförvisa artikelförfattarens stränga och kategoriska domslut i detta hänseende. Undersökningarnes närmaste för alla synliga resultat är den öfverskådliga bild de framlägga af landets olika geologiska skaplynne på skilda trakter. Redan en flyktig blick på de olika kartbladen visar nemligen, buru ofantligt skiljaktig den ena trakten i detta hänseende gestaltar sig, jemförd med en annan. Den visar den relativa utbredningen af de olika lösa jordlagren inom hvarje trakt, den visar huru inom vissa delar af landet, t. ex. Mälardalen, leraflagringarne äro de vida öfvervägande, under det att de inom andra, t. ex. de undersökta delarne af S. Elfsborgs län äro alldeles underordnade och andra bildningar, t. -ex. krosstensgrus och sand deremot rådande, den visar hurusom stora mossbildningar allmänt förekomma i vissa trakter, men pästan saknas i andra, den visar vidare orsaken till dessa olikheter, sammanhanget mellan landets absoluta höjd och naturen af de der förekommande jordlagren, det inflytande den fasta bergrandens sammansättning och byggnad utöfvar o. s. v. Att den bildliga framställningen af dessa förhållanden, utom i vetenskapligt, äfven i ekonomiskt (således ock i agronomiskt) hänseende är af intresse, borde artikelförf. kunna medgifva. Ty under den förutsättningen, att det i allmänhet är en sanning, att t. ex.lerjord är bördigare än krossgrusjord och denne i sin ordning bördigare än sandjord o. s. v., och att i allmänhet de särskilda jordarterna äro olika användbara för olika ändamål, lider det väl intet tvifvel, att en karta, som i allmänna drag framställer den relativa utbredningen af dessa aflagringar, bör vara af värde äfven för landtbrukaren. Denne bör nemligen af en sådan karta lätteligen kunna bilda sig ett allmänt omdöme om värdet af den jord, som karakteriserar en viss trakt, hvilket vid många tillfällen, bland andra vid förekommande egendomsköp, bör för henom vara af icke ringa vigt. Då pu bärtill kommer att på åtskilliga traktor, äfven sådana, som räknas till de sf gammalt bebygda, undersöknivgenp uppdagat, att ofta icke ringa vidder mark, som har en ypperlig lerjord till grund, ännu äro skogbärande, ehuru denna mark med större fördel för egaren skulle kunna upplåtas åt odlingen, eller ännu icke beaktade torfbäcken der finnas, som skulle väl komma till pass för behöflig uppbrukning af den styfva lerjorden i trakten, så kan ju icke nekas, att äfven härigenom en anvisning af värde blifvit gifven åt landtbruket. Afven från allmän fosterländsk synpunkt sedda kunna dessa undersökningar icke frånkännas värde, ty den första och den enda rätta och säkra utgångspunkten för alla åtgärder, att i nationalekonomiskt hänseende höja och förbättra ett land, är väl en såvidt möjligt noggrann kunskap om de naturliga tillgångar af hvarjehanda slag, det hyser i sitt sköte, sålunda äfven om arten af de bildningar, som utgöra föremål för landtbrukets verksamhet. Och att det är till uppnående af detta mål, som det geologiska kartverket i sin mån sträfvar, torde af hvad I det föregående blifvit anfördt, vara klart för en hvar. En hufvudsaklig vinst är väl ock, att för hvarje trakt få utrönt hvad som ännes eller icke finnes: vissheten om att den eller den tillgången der saknas bör då kunna . bespara den enskilde all kostnad och omtanke att derefter anställa vidare forskninga nr. Redan de närmast förutstående raderna torde vara tillräckliga för att visa, hurn förhastadt och oriktigt art.-förf:s påstående är, att det resultat, som vunnits för jordbruket af detta kartverk, tyvärr är mycket potillfredsställande,. Genom anförande af innu flera faktiska upplysningar skall jag emellertid jiterligare ådagalägga, huru liten reda han haft på det verkliga förhållandet och huru vrångvis den dom varit, han trott sig befogad att uttala öfver kartverket. Utan att ingå i någon mera speciel redogörelse, såsom genom attt. ex. anföra alla de ställen, der större eller mindre lager af s. k. snäckoyttja i torfmossarne eller ar s. k. skalgrus blitvit anträffade, eller der tillvaron af vidsträckta lager af svartlera blifvit påvisade 0 s. v., hvilket skulle än mera öka omfånget af detta mitt genmäle, skall ja här blott påpeka de mera framstående och i ögonen fallande af de resultater i agronomiskt hänseende, som undersökningarne gifvit, Sålunda har det blifvit genom undersökningarne utrönt, att den s. k. lermergeln (hvarfviga mergeln, glacialmer; eln) eger en ojemförligt mycket större utbredning, än man förut afvetat. 1 Mälarprovinserna, der dess tilivaro förut endast var bekant på vissa trakter inom Upsala län, har den befunnits intaga icke blott detta läns hela areal, utsn vidare utsträcka sig såväl öfver hela S4ockholms, som äfven öfver ganska stora vidder af Westerås och Nyköpings län, samt till en del äfven af Gefleborgs län, d. v. s. inom 4) en areal af tillsammans v. Pp. 190 qvadratmil. I Linköpings, Jönköpings, norra delen af Kalmar samt Skaraborgs och Bohus län, de; denna jordart förut var lika litet känd, som inom de tre sistnämnda länerg har den befunnits intaga icke obetydliga 3) Denna artikelförfattarens anmärkning synes visserligen för honom sjelf vara af mindre betydenhet, emedan han i sammanhang dermed säger, att vom man också kunde särskil t för