Aftonbladet – 14 januari 1870, sida 2

han hade det oaktadt det hjeltemodet at svara: Nej, tack, hedersknyffel! Jag ä bort bjuden på middag oppe på Söder. Jag gå just för att skaffa mig litet aptit. Kors, så tråkigt! Om du ändå kund låta bli att gä dit, jag ville så gerna bjud dig på en aborre med och sen kunde vi gi och få oss kaffe på Novilla. Skönt! tänkte Figge; men som försigti; general lät han icke märka sin glädje, uta) atertog med vigtig min: Nej, du, det ä rakt omöjligt! Det är en sådan der skyl dighetsmiddag, förstår du — pepparrotsköt och soppa och några sega plättar till efter. rätt... men det är hos en moster, som ja; har hopp om att få ärfva. Annars skull det varit förbannadt mycket trefligare att fi göra dig sällskap, Nå nå, jag följer me ner till flottbron... Ja, det var snällt så få vi prata! sad Nicke och bjöd sin vän Figge på en cigarr Nå, har du varit hos Starkens sedan? Ja, du, jag var der i går afton. Et präktigt hus, en utmärkt familjl Det tror jag, fast han är litet obildad Men, för fan, en sådan der karl skall vä inte ha allting heller. Han är stormrik hvad behöfver han bildning? Han är like god karl för det. Ahja, det förstås; men litet hyfsning kunde då inte skada honom. Hvad tusan skulle han med den att göra! Tror du att hans rostbiffar blef en bit bättre för det? Eller tror du att man helsade hälften så höfligt på honom om han hade hundra tusen mindre och litet bildning mer? Nej, bror Nicke, den som är rik behöfver ingen bildning! Det är med det, som när man reser på jernvägar, det är bäst att ha så litet öfverflödiga artiklar red sig som