Aftonbladet – 10 januari 1870, sida 3

erifrån endast athållits af sina dervarande vänners uppmaningar att ännu något uppskjuta dermed. Ministerkrisen i Wien, som hittills varit latent, har nu fullt utbrutit. Enligt ett telegram, som vi i dag på förmiddagen mottagit, ha samtliga ministrarne begärt sitt entledigande. Förmodligen har kejsarens beslut i den sväfvande konstitutionsfrågan ej tillfredsställt någondera af de båda fraktioner, som i hans kabinett stå så skarpt emot hvarandra. De skola emellertid funktionera, tills statschefen hunnit närmare besluta. Kossuth, hvilken lefver som landsflykting i Turin, har i ett bref till en af de deputerade på ungerska riksdagen, Vidacs, ämnadt att offentliggöras, uppmanat ungerska folket till en nationalsubskription för inrättandet af en asyl för honvedinvalider. Ett förslag i samma riktning hade förut blifvit väckt af några ledamöter af yttersta venstern, men ej vunnit någon anklang. Kossuth förebrår nationen att hon under de senaste tjugu åren förändrat sig, och ej till sin fördel, då hon ej ville inlösa det hedersord hon 1849 gifvit landets försvarare, Sjelf kunde han endast gifva 1000 francs, då han vore för fattig att kunna göra je af med en större del af sin förmögenet. Militärgränsen, som hittills hatt sin egen särskilta författning, skall hädanefter vara underkastad de för hela riket gällande lagar och styrelsesätt. Denna förlust af ett gammalt privilegium har i landet väckt ett starkt missnöje, och häraf ha de panslavistiska emisserierna förstått att till sin fördel begagna sig. Härom skrifver nu en korrespondent från Agram till en Pesttidning: Agitationen i Militärgränsen förskrifver sig icke från i dag. Redan i Juli månad, då frågan om Militärgränsen kom på tal i delegationerna, voro vi i tillfälle att meddela fullt konkreta uppgifter om den farliga brand, som underblåstes bland dess okunniga befolkning. Tjenstemän och skollärare uppviglade man genom att säga dem, att de efter införlifvandet skulle utan omsvep bli afskedade. Det grekisk-orientaliska presterskapet skrämde man med katolicismen. Bönderna ville man inbilla, att de efter införlifvandet skulle förlora sina jordegendomar, hvilka de nu icke innebade med egande rätt, utan likasom fordom bönderna i Ungern, blott såsom län, för hvilket de voro förpligtade till militära tjenstbarheter. fvenså hette det, att kommunerna skulle gå i mistviog af de rättigheter, som de nu egai statens skogar. Sådana förespeglingar kunna icke törfela sin verkan hos en intellektuelt föga utvecklad befolkning; som uppväxt i en traditionel misstänksamhet mot allt, som kommer från Ungern. De talrika panslavistiska agitatorernas arbete underlättades tyvärr härigenom blott alltför mycket. De sistnämnde ha också ifrigt fortsatt sitt olycksbringande verk alltifrån den tiden tillsi dag. De ha rest från by till by, utspridt bland folket mot Ungern fiendtliga proklamationer samt utspridt ryktet om en nära förestående resning af de sydslaviska stammarne. Så vann bland Militärgränsens invånare den tron alltmera insteg, att Ungern rufvade på ingenting mindre än att beröfva dem deras nationalitet, deras religion och allt hvad som var dem kärt och dyrbart. Pressen har gång på gång höjt sitt varningsrop mot dessa stämplingar. Hon har framdragit den hemliga förbindelse, som eger rum mellan det dalmatiska upproret och de sydslaviska agitationerna, och förutsagt de faror, som kunde uppstå för landet och monarkien, om resningen skulle sprida sig till dessa trakter. ta Vä te. kent JE fonter, pan Horn Jr ft Men allt förgäfves. Hittills har ingen åt1 gärd blifvit bekant, som låter sluta till, att) de inflytelserika kretsarne förstått uppskatta de i Militärgränsen hotande farorna och äro benägne att vidtaga preventiva mått och steg. I dag innehålla de ungerska tidningarna nyare underrättelser från Militärgränsen, hvilka antyda, att faran stegrats. En del af befolkvingen är intagen af djupt hat till. magyarerne. Alla rinnen af de olyckliga händelserna åren 1848 och 1849 ha uppvaknat hos dem. Hotelserna mot Ungern, försäkringarna, att de icke skola lemna från sig sina vapen höra till ordningen för dagen. . Och denna jäsning är ej riktad ensamt mot Ungern, utan äfven mot morarkien och dynastien. Må vara, att agitationen mot Ungern och Militärgränsens afväpning ursprungligen utgått från den militära reaktionen eller åtminstone gynnats af och med hemlig skadeglädje setts at henne; men såsom sakerna nu stå, tyckas lågorna redan slå tillsammans öfver anstiftarnes och deras medhjelpares hufvuden. Ifrarne för en ,österrikisk reaktion äro icke längre herrar öfver rörelsen; reaktionen i Militärgränsen är ända igenom panslavistisk. Från och med innevarande års början förvaltas alla telegrafer i England, om icke direkt af regeringen, åtminstone för hennes räkning. I samband med denna förändring har den nyheten blifvit införd, att alla telegrafstationer satts i förbindelse med observatoriet i Greenwich, så att stations-uren hvarje morgon ställas efter Greenwichtid. Handtverksföreningens i Leeds styrelse har i dessa dagar diskuterat skolfrågan och antagit en resolution, att hvarje nationelt skolsystem måste vara fritt och konfessionslöst samt innehålla grundsatsen obligatorisk undervisning, och att styrelsens medlemmar förpligta sig att för ett dylikt systems införande använda hela sitt inflytande. Valet i Longford i Irland har aflupit sålunda, att Greville Nugent erhållit 1491 röster och feniernes kandidat John Martin endast 432. Kyrkomötets i Rom sammankomst den 28 December säges ha varit mycket stormigt. I Diskussionsämnet vars enligt hvad Times korrespondent vet att berätta, de i syllabus I förekommande satserna mot rationalismen. I De 18 första punkterna deri voro allesamI mans riktade mot denna. Fjorton prelater Ihade inskrifvit sig som talare, men i sjelfva verket uppträdde endast sju, bland dem kar. dinal Rauscher. Deras tal aflamnades genast I för att tryckas och utdelas åt pviskoparne. I I det påfliga lägret heter det väl, att opposiI tionen uttryckt sig med mildhet och mode