Aftonbladet – 10 januari 1870, sida 3

het täflar med Vestin Brefskrifvaren betviflar på grund häraf, att ien dansk-amerikanska traktaten kommer att uppfyllas. UTRIHES Det gynnsamma intryck, som den nya ministerens bildande gjort i Paris, har äfven spridt sig till departementerna. Man ser ide nya ministrarnes oberoende ställning, deras egenskaper och de omständigheter hvarunder de kommit till makten, garantier för att det ir slut med det personliga regementet, och utt landets styrelse genom landet tagit sin vörjan. Denna belåtenhet har ej minskats renom kabinettets första uppträdande. Så ar en af Olliviers första åtgärder varit att ministerrådet väcka frågan om tidningsstämpelns och kautionens upphäfvande, liksom nrikesministern å sin sida upphäft censuren i de utländska tidningarne. Seine-prefekten Taussmann, hvilken alltsedan 1853 styrt Paris lika enväldigt som kejsaren regerat Frankrike, har blifvit afskedad, och en stor itgallriog bland den öfriga prefektpersonaen förestår. JEn stor reduktion i armen ymtalas äfven som förestående. I det tal hvarmed den nye justitieministern besvarade den parisiska domarkårens lyckönskningar förklarade han sig ämna uppdraga en sträng sräns mellan lagskipningen och politiken, en sräns som under den personliga regimen varit alltför lätt att öfverskrida. Man framhåller äfven som ett föredömligt drag af Ollivier, att han ej bryr sig om att inflytta i sin juxuriösa embetsbostad vid Place Vendöme, utan äfven som minister bor qvar i sin anspråkslösa våning vid Rue Guillaume, äfvensom att han undanbedt sig titeln excellens. Detsamma berättas äfven om markis de Talhonöt. Men om det första omdömet om den nya konstitutionella regeringen i det hela utfallit fördelaktigt, saknas dock ej röster, som antingen äro mera sparsamma på loforden eller rent af förklara att de ej vänta synnerligt mycket utat henne. Det är de demokratiska tidningarne, och bland dem främst BSidcle, Opinion och Avenir National. De erinra först och främst, att regeringens ledamöter i flera vigtiga frågor alls icke dela samma åsigter. Så äro Buffet, Talhouöt och, hvad som är betänkligast, sjelfva undervisningsministern, Segris, kända för att hysa klerikala åsigter, medan finansministern är en anhängare af skyddssystemet. Darus ställning till den italienska och romerska frågan är ej heller klar, och man befarar, -att han är för mycket mottaglig för inspirationer från Thiers, hvars fiendtlighet mot Italien är bekant. I alla dessa frågor är Olivier den liberalaste af sina kolleger. Dessa farhågor ha ej litet ökats af Peuple Frangais påstående, att fusionen mellan båda centrerna bragts till stånd derigenom, att Daru och Buffet uppgifvit ett par väsentliga punkter i sitt partis program, den om märernas utväljäande af municipalråden samt om den konstituerande maktens utsträckande till lagstiftande kåren. Skall hr Daru, frågar Opinion Nationale, dela sin kollega Olliviers välvilliga tänkesätt mot Italien? Skall han, då han till utrikeskabinettet medför herr Thiers så ofta uttalade åsigter, ej hopa moln mellan oss och Preussen? Aro hrr Buffet, Daru, Segris och Chevandier de Valdröme, lika väl som hr Ollivier, för kyrkans skiljande från staten? Skall hr Segris i undervisningsministeriet — fortsätta; herr Duruys eller herr Fallouxverk? Skola hrr Buffet och Louvet verka för handelsfördragens upprätthållande och handelsfrihetens grundsats, som hr Ollivier förlidet år så vältaligt försvarade? Ännu bestämdare uttalar sig Avenir National: cOm det nya kabinettet ej, såsom parlamentarismen fordrar, föreställer kammarens majoritet, hvad föreställer det då? Det föreställer fiendskapen emot demokratien, och den farligaste fiendskapen, eniedan -hon hos några af dess medlemmar är skickligt maskerad. Hvad som i dag kommer till styret är Rue de Poitiers. De verkligt inflytelserika männerna i den nya ministören äro de män som för tjugu år sedan mot republiken reorganiserade denna reaktion, som förberedde statsstrecket och ledde till kejsardömet, Emot de första dagarnas kejsardöme hade de ej så mycket principiella invändningar som personliga skäl till missnöje o. 8. V. Reveil och Rappel se i den nya ministören ingenting annat än ett bevis på den absoluta omöjligheten att på kejsardömets författning inympa det parlamentariska system Såsom ett eget sammanträffande af händelser omnämna tidningarne, att general Feray, densamme som efter statskuppen den 2 December arresterade Daru och de öfriga jemte honom församlade ledamöter af lagstiftande församlingen, afled samma dag Daru som minister instälde sig i Tuilefierna. Vid de ministerkonferenser, der kejsaren ej är närvarande, samlas det nya kabinettet hos den äldste af sina medlemmar, sjöministern Rigault de Genouilly. Man ser härnti ett bevis på att Olliviers kolleger ej vilja tillerkänna honom något premierskap. Sedan telegrafportots nedsättande för telegrammer vexlade mellan orter inom Frankrike har antalet af de depescher, som skickats från Paris till departementena, ökats med 200,000 i månaden, så att nu 600,000 i i stället för, som förut, 400,000 telegrammer i månaden expedieras från hufvudstaden till provinserna. Lagstiftande kåren sammanträder åter i dag, efter att ha varit ajournerad sedan den 29 December. I ett af dess första sammanträden ämnar venstern interpellera regeringen om den franska ockupationen af Rom. Frågan om handelsfördragen och handelsfriheten är redan bragt å bane i senaten, der Butenval begärt att få interpellera regeringen i denna fråga. Om konciliet har Rouland redan i samma församling framställt interpellation. Det bekräftar sig nu att ministerkrisen i Spanien var föra edd af Victör Emanuels