Aftonbladet – 7 januari 1870, sida 3

Ilemnar ban åt hvar och en att täga initiativet till sina handlingar. Jag vet också nu follkomligt af mig sjelf, att det inte är förståndigt då man reser genom kontinenten att draga med sig mer bagage än som är alldeles nödvändigt. Bangärded i Saeramento j var uppfylld af resande då vi kommo dit, vår kosk hade aflägsnat sig så snart han sjort sig lös från oss — ingen stationskarl, ingen menniska i verlden brydde gig om 0ss och vårt bagage, och vi måsto sjelfva kånka på våra tunga kappsäckar, våra många mnattsäckar och våra omfångsrika förråder af hvarjehanda slag, för att-få de förra inregistrerade och de:senare inlagda i vår waggon. Allt det der tog tid och vi voro nära att icke komma med på trainen, en af oss måste hoppa upp på den just i det ögonblick den satte sig i gång. Vi hade en svag misstanke att vi glömt några paketer och hvar och en af oss räknade på fingrarna antalet af sina kollys, men hur det nu stod till, så vore vi då ändtligen på väg. Man torkade svetten från sin panna; ty det var mycket varmt och vi hade varit våldsamt ansträngda, sedan lagade man i ordning åt sig så godt som omständigheterna tilläto, nickade farväl utan minsta saknad åt staden Sacramento, som försvann på vår högra sida bland en mängd höga vackra träd. (Ports.)