Aftonbladet – 7 januari 1870, sida 2

j j STOCKHOLM den 7 Januari, I För några veckor sedan kungjordes, att l lansökningar till det från och med årets bör l. jan lediga svensk-norska generalkorsulatet i London kunna inom medlet af rista månad jinlemnas till utrikesdepartemercet. Man hade Imotsett detta tillkännagifmnde med mycket lintresse, emedan man, trots af temligen spridda oroande rykte, väntade att det på samma gång skull; meddelas, åtminstone antydningsvis, hvu vederbörande ville definiI tivt ordna förenade rikenas konsulatväI sende i pugland, hvilket der, som flerestäI des, blot alltför länge lemnats i ett oefter-i rättlie skick och vanvårdats af ett regeringefgartement, som — fö a mer än pro forma I ,ssdnde med utrikes politik — borde egal. mycket god tid att, befatta sig med dessal: vigtiga angelägenheter, hvilkas iråkade lägervall ej kan vara departementet obekant, sedan det i åratal varit en visa inom affärs! verlden. Emellertid misstog man sig i denna, l. som vi våga tro, mycket berättigade väntan. Det officiella tillkännagifvandet, enligt hvilket svensk-norske generalkoasaln i London hädanefter skall upp ära en ärlig lön af sex tusen rdr Hamb. bko samt ersättning, enligt gällande bestämmelser, för kontorsbiträde m. m., hvaremot den enligt konsulsstadgan honom tillkommande lästafgift af svenska och norska fartyg skall ingå till konsulsfonden, meddelade nemligen också, att Londons generålkonsulsdistrikt skall tillsvi-! I dare omfatta hamnarne i Storbritannien och I Irland! . Å I Detta är ej en afgörelse, sådan som påträknats och som ovilkorligen måste äväga-I brings. Enligt hvad läsaren finner, lemnas orgsaisationen af de förenade rikenas konI ssäatväsen i Storbritannien och Irland orubioad: såsom hittills skall fortfarande, under (ett obestämdt tills vidare, hela det stora öriket utgöra ett enda konsulsdistrikt med en fast aflönad generalkonsul i London och vicekonsuler, d. v. s. såsom svensk-norska tjenstemän anställde utländska köpmän i samtliga de andra hamnarne. Vi vilja ej trötta genom ett återupprepande af hvad vi i föregående uppsatser anfört om det i hög grad otillfredsställande, det för vår, visst icke blomstrande, handels och skeppsfarts intressen menliga i denna sakernas ordning; härom finns bland dem, som något känna förhållandena, ej mer än en mening. Delning af detta alltför stora, sedan hundra år tillbaka ej omreglerade distrikt, och anställning af minst tre till fyra konsuler, som äro svenska eller norska undersåter, förtrogna med de förenade rikenas lagar, handelsintressen och språk, samt fast aflönade och af enskild affärsverksamhet oförhindrade att oförtrutet och oegennyttigt egna sin tid odelad åt tjensten — detta är hvad som oafvisligen 1 fordras, som man eger medel att genomföra, och som det sålunda ej finns skäl att vidare uppskjuta. Endast aflöningssättet för generalkonsoln i London, söm nu ej må drifva handelsrörelse, är förändradt: hans lön och de, som vi tro, rundligt beräknade utgifterna för kontorshyra, skrifvarebiträde o. s. v. skola utgå af konsulsfonden, till hvilken deremot öfverlemnas den hittillsvarande konsulatafgiften, som är 12 öre rmt för hvarje svår läst eller 4 skill. norskt för norsk kommersläst af alla till hufvudstationen London ankommande fartyg och hälften af hvarje fartyg, som lossar eller lastar å en vicekonsulsstation. Vi vilja ej neka, att aflöningssättets förändring också i någon mån är en förbättring. Aflöning genom anvisning på lästafgifter drabbas i sjelfva verket af samma anmärkningar, som hvarje sportelsystem, Och kan under en af många omständigheter försvårad och försenad kontroll gifva anledning till de skadligaste missbruk. Så länge konsulsaflöningar direkt bestridas medelst lästafgifter, utgör denna metod dessutom ett hinder för nedsättningar af sagda afgifter, som i ett gifvet ögonblick !1 kunna blifva högligen påkallade. Det är! igan Flart. att läctafene TN E ( Nå ja lopp ej kan bestämmas utan hänsyn till de afgifter, som åligga andra nationers i sammå länder och hamnar konkurrerande fartyg: en nedsättning, som kommer en med den svensknorska konkurrerande flagga till godo, påkallar en motsvarande åtgärd, hvilken atminstone är lättare att verkställa, när den principen är antagen, att konsulsaflöningarna bestridas af till statsverket ingående medel, i och hvarmed det då ock faller sig naturligare och väcker mindre motsägelse, att från annat håll fylla bristen, när de inflytande 2 tilläfventyrs ej längre skulle förslå. Sålunda erkänna vi, som sagdt, att förändringen af aflöningssättet innebär en förbättring, förbehållande oss dock att, efter närmare undersökning af förhållandet, återkomma till frågan om aflöningens belopp, hvilket väl i och för sig, så som det i kungörelsen uppgifves, ej föranleder anmärkning, men deremot i förening med de kontorsutgifter, hvilkas belopp vi nyligen sett en tidning angifva till 40,000 rdr, skulle konstituera ett temligen furstligt apanage. Vi skola ock gerna medgifva, att generalkonsul Totties ändtligen inträffade afgång från embetet äfven så till vida lofvar någon förbättring, att härmed det orimNga prerogativ, att af egen rakt och myndighet förordna vicekonsuler, upphör, om hvars utöfning af f. d. generalkonsuln i London vi endast skola anmärka, att den, såsom väl bekant är, till fullo bevisat olämpligheten af denna åt honom öfverlåtna befogenhet. Emellertid, det hufvudsakliga i frågan ha vederbörande undanskjutit, och man frågar sig: af hvad skäl? Om det ej befunnits möjligt att så hastigt definitivt besluta och skrida till verkställighet af en le reglering, som dock länge nog varit på-kc tänkt och med hvilken man således börnä hafva hunnit göra sig förtrogen, hvad var ko RR RR—— sr TN Ka dig tj AO FÖL MM MI rr MM Fi kelfo fel börd Ut PLA Oo Stina! vanhelga inte min ömma känsla